När vi kom fram till Lilla Varholmen efter en kylig resa med färjan på lördagsmorgonen fanns det ingen buss på plats och jag ringde naturligtvis bussbolaget (Orustbuss) för att får reda på vad som hade hänt. Döm om min förvåning när Magnus på Orustbuss sade att bussen stod och väntade på oss i garaget och att han hade fått för sig att vi skulle själva skulle svara för chaufför. Så var det naturligtvis inte alls. Jag hade kontrollringt både guiden och Orustbuss veckan före resan och något sådant hade absolut inte avtalats.

Nu löste det sig i alla fall. En ersättningsbuss fanns snabbt på plats och vi var på väg med bara en halvtimmas försening. Chauffören, som också hette Magnus, hade fått lämna sin ordinarie rutt och rycka in för att köra oss. Vi styrde stockholmsvägen mot Vårgårda-Rasta, där vår gamla bekanting från tidigare år, guiden Berit Johansson stod och väntade på oss, denna gång klädd i 1800-talskläder. Jag hade ringt henne och förvarnat att vi var sena. På sitt vantliga gedigna sätt tog nu Berit över resan och började med att beskriva det västgötska slättlandskapets och de västgötska platåbergens uppkomst.

Över Varaslätten styrde vi kosan mot Lidköping och Rörstrands porslinsfabrik och fick samtidigt en redogörelse för stadens och fabrikens historia. Magnus Gabriel de la Gardie är stadens stora historiska gestalt, en av 1600-talets mest kända svenska stormän och jordägare och dessutom en av drottning Kristinas favoriter. Porslinsfabriken grundades på 1700-talet i Stockholm och flyttades först så småningom till Lidköping, där dess betydelse gjort att det till och med kunde vara berättigat att kalla staden för ”Porslinsstaden”. I de sista av dessa dagar har företagsledningen tyvärr beslutat lägga ner produktionen och flytta verksamheten utomlands – sorgligt men sant. Rörstrand är ju ett av Sveriges mest kända företag och det måste kännas tragiskt för alla anställda och också för staden Lidköping att något sådant kan hända.

Väl framme på Rörstrands undfägnades vi med kaffe och smörgås och sedan var det fritt fram att botanisera bland alla porslinspjäserna för de trettionio resenärerna. Många köpte mycket och stod länge i jättelika köer för att få betala och de som inte handlade kunde i stället besöka det intressanta porslinsmuséet.

Slutligen hade vi lyckats samla alla i bussen igen och vi lämnade Lidköping kl 12.30 för färd mot Kinnekulle. Den vackra vägen dit gick via Källby med det stora livsmedelsföretaget Dafgård, Västerplana, Medelplana, Munkängen och Hällekis fram till vårt mål, som var restaurangen ”Vin och Pimpinella” på Högkullen med en vidunderlig utsikt över landskapet. Under resan passerade vi många charmerande herrgårdar med en intressant historisk bakgrund: Blomberg, en gång i tiden ägd av Olof Skötkonung, Hjelmsäter, Trollmen och Råbäck. Vi fick också en liten glimt av Hannu Sarenströms hem. Hannu är som bekant bland annat känd från tv-programmet ”Gröna rum”.

På ”Vin och Pimpinella” åt vi en god lunch av spenatöverbakad vänerlax och därefter var vi mogna att besöka hantverksbyn Falkängen, där det fanns möjlighet att handla allt från barnklänningar till käpphästar. I en av utställningslokalerna fanns det till och med alster av Ebbe Börjesson från Kalvsund! På grund av att besökt på Rörstrands hade tagit längre tid än beräknat blev det en kort visit på Falkängen, en plats som man kan rekommendera ett återbesök på.

När vi lämnat Falkängen åkte vi vidare mot resans sista anhalt, Skara. I Skara finns Västergötlands museum med för en släktforskare särskilt intressanta arkiv och där fick vi lyssna på etnologen Ankie Wahss, som på en begränsad tid lotsade oss genom muséets samlingar. Även om de inte innehöll så mycket av bohuslänskt ursprung fick vi ändå goda tips för hur man kan använda sig av ett arkivs möjligheter för att sätta kött på benen på en släktforskning som annars skulle kunna bli ganska torr.

Besöket i Skara slutade med en kopp kaffe och när vi återigen satte oss i bussen var det för att styra mot Lilla Varholmen. När vi hade avtackat chauffören och guiden vid Vårgårda-Rasta var det dags för vår kassör att ta fram det sedvanliga reselotteriet och det var inga problem att sälja de tvåhundra lotterna.

Högsta vinsten, den vackra boken ”Västkust” vann Thord Källefors. Efter en dag som började oväntat hade vår sommarresa avlöpt på ett lika trevligt sätt som vanligt trots det stundtals riktigt dåliga vädret. Men vad kan man annat vänta sig en juni i nådens år 2005 med en medeltemperatur på 12 grader?