När morgonen grydde dagen för vår förenings traditionella sommarresa, lördagen 9 juni, mötte oss ett alldeles lysande sommarväder, medelhavsvarmt och vindstilla. Det blev således andra året i följd som vi gynnades av de bästa förutsättningar.

(Klicka på bilderna för att se dem i större storlek)

När morgonen grydde dagen för vår förenings traditionella sommarresa, lördagen 9 juni, mötte oss ett alldeles lysande sommarväder, medelhavsvarmt och vindstilla. Det blev således andra året i följd som vi gynnades av de bästa förutsättningar. Vår buss från Orust-Trafiken kom helt enligt planerna och mötte oss på Lilla Varholmen i anslutning till bilfärjan från Hönö och Björkö 08.20 och kosan ställdes därefter mot Orust och Hälleviksstrand.

Efter bussturen genom det försommarvackra bohuslänska landskapet var vi framme vid tiotiden i god tid före färjans avgång till Käringön. Enda komplikationen under bussresan var en icke fungerande mikrofon men med hjälp av verbala improvisationer och muntlig stafetteknik gick det att få fram alla nödvändiga besked till resenärerna. Denna gång var vi fyrtio anmälda – kanske ett rekord?

På den halvtimmeslånga båtturen till Käringön åkte vi med färjan ”Knape”, reserv för ordinarie ”Strömstierna”, som var engagerad i mottagandet av ”Götheborg III”. Leden till Käringön kantades av en stor mängd helt obebodda holmar och skär med ett undantag. Någon hade tydligen fått byggnadslov för ett större hus på en av holmarna. Det föreföll helt malplacerat och märkligt i denna annars typiska och karga bohuslänska skärgårdsmiljö.

 

När vi kom fram till Käringön tog vi oss fram till Handelshuset/Ö-krogen, där kaffe och smörgås kom väl till pass inför stundande strapatser. Vid öns egen ”käring”, en staty av ett kombinerat sjömärke och en robust kvinna, tog vår guide Agneta Holm så småningom hand om oss och började med att beskriva öns historia under de senaste fyrahundra åren, det vill säga så länge ön varit befolkad. Som mest bodde här 700 personer. Nu är invånarantalet nere i ett nittiotal åretruntboende. Det stora bankfisket under början av 1900-talet med sjutton stora kuttrar har nu avlösts av ett mindre kräft- och ålfiske. Nya näringar är turismanknutna, som konferens- och restaurangverksamhet. Efter denna inledande genomgång lotsade Agneta sedan oss runt på öns smala vägar/stigar. Vi stannade upp på väl valda platser, där vår guide på sitt medryckande sätt fortsatte att tala om Käringöns historia och sevärdheter.

Vi passerade givetvis den berömda valkäken, som stått på sin plats i hundra år och som lär kunna klara ytterligare ett sekels påfrestningar. Givetvis passerade vi kyrkan, byggd av stockar från Dalsland, hittransporterade med stora vedermödor. Kyrkan underlättade naturligtvis det religiösa livet på ön. Tidigare hade Morlanda kyrka varit målet för gudstjänstbesökarna från Käringön med alla strapatser det kunde föra med sig i hårt väder.

 

Fortfarande finns det kvar två små hus på Käringön med anor från 1600-talet! I början av detta sekel bestod öns befolkning av ett trettiotal personer och i samma sekel föddes Käringöns mest berömde invånare. 1664 kom nämligen Olof, som senare skulle adlas till Strömstierna, till jorden. Han hette egentligen Olof Nilsson Knape och var son till en fiskare från Gullholmen. Under Karl XII:s krig avancerade Olof till schoutbynacht (ung. viceamiral). Han dog 1730 som en av Bohusläns rikaste män.

 

På Käringöns högsta punkt mötte oss en fascinerande utsikt mot väster och Måseskärs fyr. Den tändes på 1860-talet och är en typisk så kallad Heidenstam-fyr efter konstruktören Gustav von Heidenstam, far till författaren Verner. Från lotsutkiken på toppen av Käringön lär man kunna se skenet från Skagens fyr vid siktigt väder! Lotsar har för övrigt funnits på ön i 250 år. Med Måseskär i fonden förnöjde vår guide oss här med två versar ur en visa från Måseskär, där det en gång i tiden till och med fanns en egen skola. Fortfarande sveper Heidenstam-fyrens ljus runt horisonten en gång om året – på nyårsnatten!

 

Simsons prästgård besöktes naturligtvis under rundvandringen. Den byggdes av Käringöns vittbekante kapellpredikant Laurentz Olof August Simson, som föddes i Göteborg 1815 och dog på ön 1900. Hans regemente på Käringön har beskrivits både positivt och negativt. Agneta Holm använde sig av enbart positiva omdömen och talade om Simsons sociala arbete och vilja att verkligen förbättra förhållandena på ön, begränsa det utbredda supandet och lindra nöden för många änkor och faderlösa barn efter de många drunkningsolyckorna bland öns fiskarebefolkning.

Efter en intressant och givande guidning avtackade vi Agneta Holm och intog vår lunch på Ö-krogen innan det var dags att återigen embarkera ”Knape” för första delen av hemfärden. Under bussresan mot Lilla Varholmen avverkade vi vårt traditionella lotteri, som vår kassör Helene Sörensson hade ordnat som vanligt. Även denna gång var det Lena Knutsson som tog hem de flesta vinsterna.

 

Den som för övrigt vill veta mer om Käringön och Simson kan läsa böcker av Nils Tengby (Vardag i fiskeläget, Ett litet fiskeläges historia och De engelska kuttrarnas epok) eller Arne Lundgren (Simson, Gloria Deo och Pigan i skolhuset).

Sture Olofsson, författande ordförande, Thord Källefors fotograferade


Alla bilder

CIMG7161-t
CIMG7163-t
CIMG7165-t
CIMG7171-t
CIMG7172-t
CIMG7176-t
CIMG7180-t
CIMG7187-t
CIMG7188-t
CIMG7191-t
CIMG7192-t
CIMG7194-t
CIMG7195-t
CIMG7196-t
01/14 
start stop bwd fwd