”SÔRNS”

insänt av Gun Jonsson

 

Skomakaren (Sôrn=sulan) Anders Niklasson var född i Torsby 1817. Han var gift tre gånger och hade sammanlagt femton barn födda mellan 1841 och 1885. Hans andra gifte var med Beata Andersdotter i Toreby Mellangård i Harestad. Där kom familjen sedan att bo, tillsammans med Beatas föräldrar och en broder till henne. Så långt är allt ”normalt”, men då hände det tragiska!

 

Utdrag ur polisrapport:

”Måndagen den 17 november 1862, omkring kl nio, hade Niklas Andersson varit hos bemälde Emanuel Svensson med skoarbete, sittande helt nära fönstret, som endast låg 6-8 qvarter över jorden. Trenne, i samma rum varande personer hörde plötsligt ett skott avlossas genom fönstret och såg samtidigt Niklas Andersson falla ned.”

Niklas var ”Sôrns” äldste son, 20 år gammal vid tillfället. Han var dessutom förlovad och hans fästmö väntade barn. De stod just i begrepp att ta ut lysning för att gifta sig i december då Niklas skulle bli myndig.

 

Polisrapporten fortsätter:

”Mördade hemmasonen, skomakar-arbetaren Niklas Johan Andersson från Toreby Mellangård i Harestad socken av Torsby Pastorat, var född den 20 december 1841 av föräldrarna, bonden och skomakaren Anders Niklasson och Beata Andersdotter. Har jämte nådemedlens bruk, städse gjort sig känd för en stilla och hedrande vandel.

C J Heijl

Obduktion förättades i Harestads Kyrka den 25 november 1862.”

Så följer ett intyg från prästen:

”Att ihjälskjutne Niklas Johan Andersson från Toreby, genom sin fader, Anders Niklasson, anmält att han ämnar ingå äktenskap med hemmadottern Regina Andersdotter i Kollstorp, och att lysning till äktenskap utfärdats samma vecka som Niklas Andersson blev skjuten, varder härmed intygat.

Torsby Prästgård 15 december 1862

Carl Johan Heijl

v. pastor”

Vad var det då som hände och varför? Jo, i Toreby Lillegård, där mordet ägde rum, bodde tidigare nämnde Emanuel Svensson. Han hade tagit över gården efter sin fader Sven, som nu bodde ”på undantag”. Far och son var, av allt att döma okontanta, varför vet väl ingen, men man kan ju lätt föreställa sig att den gamle ville fortsätta att bestämma även om han lämnat över ”rodret”. Det var med all säkerhet så att det var sonen han tänkte ta livet av.

 

Här följer diverse inlägg från mordhistorien:

”För mord häktade undantagsmannen Sven Claesson från Toreby i Harestads socken av Torsby Pastorat, är född den 7 februari 1805. Har med hjälplig kristendomskunskap haft fritt tillträde till H H Nattvard och är uti närvarande ministeralbok inte antecknad såsom straffad för grövre brott, men är i allmänna opinionen ansedd såsom en våldsam och högst vådlig människa. Han är gift med Anna Eriksdotter, med vilken han har tvenne söner och tvenne döttrar.

Attesteras: Torsby Prästgård 24 november 1862

Carl Johan Heijl

v.P.S.”

”Såsom tillägg till prästbeviset för den för mord tilltalade bonden Sven Claesson från Toreby i Harestads s:n, får jag ödmjukt anföra att han, för sin ogudaktiga levnad, varit år 1851 kallad inför Harestads sockens kyrkoråd, varifrån det vid tillfället förda protokollet upplyser sålunda:

Protokoll hållet i Kyrkorådet i Harestad den 8/7 1851

Sedan det kommit till kyrkorådets känne-dom att åboen Sven Claesson i Toreby, som visat stark böjelse för starka drycker och särdeles då för en stormande levnad, utfar i svordomar samt hotar medmänniska så att han av många är fruktad, så hade undertecknad ordförande låtit genom ordningsmannen i laga tid kalla honom att kl 3 inför kyrkorådet sig inställa, för att er-hålla varningar och härefter föra en kristlig och anständig vandel. Sven Claesson tillstädeskom, föreställandes sin obetänksamma vandel, nekar till allt vad som honom förehölls och framkastar varjehanda försmädliga utlåtelser mot några av kyrkorådets ledamöter. De förmaningar som honom gjordes syntes inte verka något beslut att ändra sig, varefter han avträdde sedan påminnelsen blivit lämnad hur vådligt det är för den människa som trotsade Gud och människors lagar, icke besinnen i tid vad dess frid tillhör.

UT SUPRA

På kyrkorådets vägnar

M Rodhe, Niklas Mattsson, Anders Johansson, Anders Olausson, Anders Andersson”

Tydligen var Sven Claesson något svår att ha att göra med även för andra än sonen Emanuel, vars predikament belyses väl av följande:

 

Vittnesmål i mordhistorien

Maria Skönesdotter har varit i tjänst hos Sven Claessons son, Emanuel, ca 2 år och vittnar att: Den 28 sistlidna maj, kom Sven Claesson hem från Kungälv, stönande och svor att ett liv skulle gå. Så tar han en skarpladdad bössa och säger att Emanuel skall dö, om det så ska kosta honom hans eget liv. Han frågade var den tusan-djävulen var. Emanuel gick på gärdet och betade sina hästar. Emanuel såg fadern komma, och tog till flykten. Sven jagade honom ända till Flateby. Då Sven ej kunde hinna opp honom återvände han och var lika vred.

Så gick han ut ännu en gång med samma vapen och sa att han nog skulle få tag på Emanuel. Sven Claesson återkom ej förrän kl 12 på natten och frågade efter sin täljkniv. Då han ej fick den, tog han en hammare och en sten med sig i sängen och sa att han skulle ha dem till försvar. Så förbjöds drängen och pigan att öppna för Emanuel. Han ville själv ta emot med vapen.

På morgonen var han lika vred och Emanuel vågade ej ingå i sitt hus förrän Sven Claesson var utgången. Emanuel kunde då gå in och gömma bössan. Sen återkom Sven Claesson och frågade efter bössan och fattade tag i Emanuel, men Emanuel rörde ej honom. Så sprang Swen efter en yxa och sa att Emanuel skulle dö. Emanuel tog då till flykten och Sven ett stycke efter i språng. Emanuel sprang neråt Toreby.

Den 13 sistlidne november såg jag Sven Claesson stå, hemsk och vred, med en täljkniv i ena handen och en bössa i den andra och ropade att Emanuel skulle släppa honom, men Emanuel ropade att han inte vågade. ”Då dödar han mig!” Han ropade att de skulle ta kniven från Sven men det dröjde en lång stund innan någon vågade. Men då Emanuel höll honom så fast om båda armarna att han inte kunde röra sig, dristade sig skomakaren Sven Andersson fram och tog först kniven och sedan bössan från Sven och sprang sedan ner mot Toreby med Sven Claesson skyndsamt efter. Emanuel blödde mycket. Han hade sår på vardera handen samt ett i vänstra låret. Byxorna mot såret var sönder.

Maria Skönesdotter

Sven Claesson införpassades efter mordet till Centralfängelset i Göteborg. Han dömdes till livstids straffarbete och blev efter laga dom förpassad till straffängelset i Landskrona dit han kom den 23 juli 1863.

I fängelsets noteringar står att ”livstids-fången Sven Claesson från Toreby Lillegård, dog 14 juni 1882, 77 år 4 mån. 7 dagar gammal, dödsorsak bronkitis. Begravd av Slottspastor i Landskrona 16 juni 1882.”

Dags att återvända till ”Sôrn” och hans familj. Än är det inte slut på bedrövelserna. Flickan, som den mördade Niklas var förlovad med, hette Regina och var från Kollstorp. Hon fick efter sin fästman ärva ett fickur värderat till 12 Riksdaler, resten gick till fadern och syskonen som fick dela på 230 Riksdaler enligt bouppteckningen i början av januari 1863.

Utdrag ur födelsebok:

”Född 13 januari 1863 i Kollstorp, Harestad: Niklas August (u.ä.) Moder Regina Andersdotter. Uppgiven fader till barnet var ihjälskjutne Niklas Johan Andersson i Toreby, trolovad med Regina Andersdotter. Hon fick absolution 17 mars 1863.

Faddrar till Reginas son voro: Anders Niklasson i Toreby (farfar, Anders

Andersson i Kollstorp (morfar Johannes Andersson i Höga, Anna-Britta Persdotter i Kollstorp, Anna Gustava Andersdotter i Toreby (faster) Anna Maria Andersdotter i Kollstorp (moster)

Utdrag ur dödbok:

Död i Harestad 20 mars 1863 Niklas August, son till hemmadottern Regina Andersdotter i Kollstorp. Dödsorsak: slag.”

”Sôrn” hade som sagt fjorton barn till. Äldsta dottern i tredje äktenskapet, Ida Beata Andersdotter, blev gift med en fiskare från Hönö, Edvard Andersson. Dessa fick nio barn, vars ättlingar är spridda över Hönö med omnejd. Ett av Idas barnbarn har dock hittat tillbaka till ”mödernejorden”. Hon heter Kerstin Hansson, född Antonsson, och är numera boende i Glose och sambo med Ingemar Johansson på Fläskholmen, född på Knippla.