1705: Maret dräpte oönskat barn i vasshåla – Piga på Öckerö halshöggs

(artikeln var införd torsdagen den 29 november (1979?) skriven av Konrad Ekdahl, tyvärr framgår det inte i vilken tidning)

 

Många egendomliga rättsförhållanden i forna tider träffar man på när man studerar gamla domböcker. Ett bland de märkligaste var kanske detta: när ett nyfött barn påträffats lönnmördat och den okända modern skulle efterspanas, sändes kvinnorna ut i bygden för att ”mjölka pigor” i förhoppning om att man därigenom skulle kunna avslöja om någon av dem hade mjölk i brösten och alltså i hemlighet fött barn. Domare utfärdade kungörelse om sådant mjölkande, men det kunde ske på enskilt initiativ, som i nedanstående exempel från Göteborg, omtalat vid västra Hisings häradsrätt 13 juni 1705.

 

Då blev för rätta ställd kvinnfolket Maret Hällgesdotter från Askims härad och Frölunda socken. Hon hade sedan sju år varit i tjänst hos Gunne Olufsson i Hult i Öckerö socken i Skärgården. Tre veckor innan midsommar året innan hade hon ”avlat barn” med drängen Jacob Andersson och nu framfött det den 23 ”aprilis”. Medan husbondefolket var i kyrkan hade hon gått ett stycke från gården, lagt barnet i ett kläde och placerat det i en vasshåla. Hon erkände att barnet varit vid liv.

 

När husbonden och matmodern kom från kyrkan frågade de Maret om hon kände sig bättre. Hon svarade jakande men sade att hon hade ”ändå ont”. Hon ombads då att följa med till prästen och göra sig fri för talet om att hon var havande. Men när hon kom till Öckerö var prästen inte hemma.

 

Följande dag tog husbonden henne med sig till sjöss för att fiska. När de kom åter skickades hon igen till prästen för at av denne begära en ”sedel” som skulle göra henne fri. Denna vägrade göra detta med orden: ”Vore hon fri så bleve jag icke fri”.

 

När Maret var hemkommen tyckte hennes husbonde det var allt väl och befallde henne vara med till sjöss. På fredagen följde hon med honom åt ”giötheborgh”, där gärningen blev uppenbar hos Gunnes värdinna. Denna frågade Maret, varifrån det talet kommit som gick om henne att ”hon sig illa förhållig”. Värdinnan ”molka” henne, då brösten visade att hon varit havande.

 

Sedan Maret blivit avslöjad skyndade hon till sin far i Önnered sägandes honom huruledes med henne var tillgånget. Och han förde henne strax tillbaka till Hönö.

 

Det framkom under rättegången, att när husbondefolket frågat henne om hennes tillstånd hade hon påstått sig vara ”trollchrystad” (kramad av trollen), varför hon ”sigh röckte medh en missormars qwast” och menade att det var intet annat ont i färde med henne. (Att röka sig med midsommarkvast var förr vanligt som botemedel vid olika sjukdomar).

 

Inför rätten berättade vidare hustru Maret på Otterslätt, hustru Karin Nilsdotter i Hult och hustru Elin Andersdotter i Gäsle, att de varit tillkallade när barnet blev funnet och hade det då befunnits vara ett fullgånget barn.

 

Drängen Jacob Andersson erkände lönskaläget med Maret, men förnekade att han varit i råd med henne om barnets mördande. Häradsrätten dömde Maret efter högmålsbalken ”ifrån lifvet och i båhle att brännas”, medan Jacob efter 3 kap. Giftermålsbalken dömdes till 40 markers plikt och att stå en söndag uppenbar kyrkoplikt uti sin sockenkyrka. Hovrätten fastställde domarna.