Insänt av Gun Jonsson

Göteborg den 27 i 2 (omkring 1895)

Min tillförne varande vän,

Härmed sammanskrifver jag några rader för att öfversända till dig, men icke sker det med den förtroliga och vänskapsfulla andan som det tillförne varit. Jag måste beklagligtvis erkänna att mitt uppriktiga hjerta inte längre kan fördölja sin smärta emot en otrogen vän. Jag anser mig nu inte mera kunna lita på dig ty jag har för länge sedan erfarit dina falska och bedrägliga förhållanden emot mig som trodde dig vara så uppriktig och trogen, men Gud som lönar allt, Han belönar äfven så väl falskhet som trohet, och var du öfvertygad, att innan din lefnadssol går neder du nog får belöning för allt det förakt och all den faskhet du visat mig.

Ja narraktig och obehaglig är den som är egenkär då han söker att sjelf lägga i dagen sina behag ty han är likväl den som först vissnar och förfaller; och härmed må det vara huru det vill ty Herren som är en domare öfver allt, Han känner alla förhållanden bäst; men eftersom du har en annan vän, som har fångat ditt flyktiga hjerta i sin snara och eftersom kärleken oss emellan är förkolnad så måste den äfven nå sitt slut.

Jag säger dig därföre nu, att jag aldrig i min lefnadstid mera kommer att uppofra min vänskap och mitt förtroende till dig, som är så svekfull.

Lef nu lyckligare och förnöjdare med en annan vän, som du på samma sätt kan underhålla med fåfängt tal och lögn, lika som du gjort med mig, men jag vill ändå inte önska dig något ondt, måtte du erhålla en dygdig maka, men se till att du visar denna bättre trohet än du visat mig.

Min skrifvelse afslutar jag med dessa sanningsenliga ord:

Att goda löften har jag fått

som aldrig i fullbordan gått

Men nu kom falskheten i dagen

Att jag evigt är bedragen.

Ja, aldrig jag kunde tro och tänka

att falskheten  varit så stor

hos en vän den mitt hjerta jag skänkte

hvilken dagligen gör mig oro.

Nu får ni hälsa Manda i Husa att hon snart kommer ned och står fadder för den nya faster Torin, de har icke varit till vårat sen Lars Henry blef född någon utaf dem, ej häller vi har varit där, för om någon af oss barn kommer dit står Mina innanför dörren och talar med oss. Nu är Henry 4 månader och vi har alltid varit där om Julen och di har varit hos oss.

Härmed får jag tala om för eder att vi har en god hälsa allesammans och pappa trifves godt i sin plats, nu är det längesedan vi taltes vid någon af eder, nu skulle det vara roligt att få veta hur ni mår.

Var god och hälsa farmora, så vill Oskar att ni skall hälsa morbror och moster.

Nu får jag sluta min skrifning för denna gång med en kär hälsning från oss till eder alla.

Tecknadt vänligen af en ung och välment hand

Augusta Eleonora Westeberg

Anders Johan Härmanson, tillhanda finner du skrifvaren så skrif tillbaka med det första, så får jag veta om mina enfaldiga rader faller i en god jord.

Med facit i hand idag kan berättas att den ”svekfulle” Anders gifte sig med sin nya vän och fick två söner. Hustrun dog i samband med andra barnets födelse. Guds straff?? Man kan undra. Anders förblev sedan ensam resten av sitt liv. Sönerna blev båda gifta så småningom, men fick inga ättlingar.

Gun Jonsson