Vid mitten av 1700-talet började myndigheterna i Stockholm att på
allvar intressera sig för fisket i Bohuslän. Trots att det fanns fisk
i överflöd på västkusten importerades en stor mängd fisk till Sverige.
För att förbättra fångsterna tillsattes ett flertal utredningar med
uppgift att komma med förslag till åtgärder för fiskeriets
upphjälpande.
Härnedan presenteras utdrag från två av dessa utredningar; dels
kommerskollegiets av år 1752; dels hovrättsnotarie Ture Turessons av
år 1774.
En översikt av fiskeriutredningarna från denna tid, finns i
avhandlingen, "1766 års allmänna fiskestadga" av Sigbrit Plaenge
Jacobson.
Den 8 september 1752 sände Kungl. Maj:t. ut ett förslag om fiskeristöd
på remiss till kommerskollegiet. Detta förslag vidarebefordrades under
hösten till samtliga landshövdingar för yttrande. Från landshövding
Kaulbar i Göteborg vidarebefordrades förslaget till samtliga
befallningsmän i länet.
Befallningsmannen Anders Ljungwall på Orust sammankallade allmogen
under november 1752 och redogjorde för myndigheternas förslag.
Enligt förslaget skulle de som bedrev sill och torskfiske i Nordsjön,
bland annat skulle få årliga fiskepremier som utbetalades efter båtens
storlek. För sillfiskare 40 dr smt per läst och för kabeljofiskare 30
dr per läst. Syftet med dessa premier, var att de skulle uppmuntra
fiskarna att skaffa nya och större båtar, så att de kunde salta in
fisken till sjöss. Av förslaget framgår att de båtar som dittills
fiskat på Nordsjön, högst kunde stanna i 8 dagar ute till havs, för
fiskens hållbarhets skull.
För kustfisket föreslogs en premie på 4 dr per tunna småtorsk samt 2
dr smt per tunna med sill eller makrill.
Enligt Anders Ljungwalls rapport till landshövding Kaulbar, den 24
november 1752 (Kommerskollegiet, Huvudarkivet, Utredningar om
fiskeriet, F IV:37), gav allmogen följande svar på myndigheternas
förslag :
Alla samtlige närwarande Oroust och Tiörns Fögderiers inwåhnare, efter
dem giord föreställning, förklarade sig med underdånig wyrdnad
erkiänna Hans Kongl. May.tts Höga Nåd och befallning härutinnan och at
the skohla wara högst förpliktade then samma såsom trogne undersåtare
åtlyda, samt at ju förr des häldre anträda uti intressantskap till
fiskefartygens upbyggande och utredande, enär the förut kunna blifwa
underrättade uti följande omständigheter, som the påminte och androgo,
såsom:
1 mo.
Hurulång tid the af Hans Kongl. May.tt aller nådigst utlåfwade
Praemier komma at undfås, emedan om the nu anwända sin egendom til
fiskefartygs byggande och praemie tiden innan fahrtygen kunna hinna
blifwa färdige, som kan ankomma på twenne och flera åhrs tid, skulle
imedlertid uphöra, så woro the i mistning af the nu försäkrade
förmohner och således alt för mycket skulle komma at lida till sin
egendom, emot them som nu hafwa fahrtyg färdige och therföre kan komma
at genaste undfå premium för fiskeriens idkande.
2 o.
Om Swänska inwåhnare skulle förunas idka sillefiske under Engelska
wallen af England som på alt sätt torde söka sådant at hindra, hwad
ersättning för sitt skadestånd the som uti sillefisket intressera
kunde komma at åtniuta?
3 o.
At emedan medellöshet hos skiärgårdsmännen har warit then
mästbidragande orsaken ther till at fiskerien legat i lägerwall och
icke insaltningen har skiedt i siön, så föredrogos til at i
underdånighet underställa, om icke halfwa premie Summan kunde om
wåhren, då fiskefartygen gå till siös undfås, hwar med fiskarne kunna
sig utreda till siös och fornera sina hushåld hemma,
annars kunna the icke wara i stånd, at så långe fisketiden är
uppehålla i siön til fiskeriens idkande, ei eller förskaffa sig salt
med thet mehra som erfordras till saltningen i siön, utan woro the,
som berättades, i annor händelse nödsakade at öfwergifwa fisket, till
thes the fådt försålt then fisk the en eller twenne resor fiskat till
sin widare utredning och sina hushålds understöd, och på thet sätt
skulle theras fattigdom förresaka ei allena hinder at under hehla
fisketiden idka fisket, utan ock, at the ther igenom kunde giöra sig
förlustige af the utlåfwade praemier.
4 o.
Anhöll the at likmäktigt Hans Kongl. May.tts Nådiga försäkran erhålla
utsyningar uppå tienliga Ekar til fiske fahrtygers byggande, förutan
så dryg betahlning till the wid utsyningarne tillförordnade
Ammiralitets Officerare och Betiente, hwilkas skiutz lega och
dagtractamente påbrackt the som förut utsyningar undfådt anseenlig
kostnad.
5 o.
Som Eke och boketrän, hwilka Kongl. May.tt och Cronan äro allena
förbehållne, the som uppå Skatte och Crono ägor finnes, ofta nedhuggas
af wederbörande hemmans åboer som therå förunnas utsyningar och till
wedbränne anwändas, så påminntes af fögderiernas inwåhnare i
underdånighet om icke then dehl af sådane trän som äro tienlige till
klapphålt, tunne och fierdingestäfwer och ej kunna wara allmänheten
till större nytta, må blifwa, af Kongl. May.tt och Kronan innan the
fällas, fiskerie idkarne hembudne för billigt pris,
hälst brist på trän och nödige fiskekärill, är ett hufwudsakeligit
hinder, för then högst angelägna insaltningen i siön, som ofehlbart
skier, om icke thenna eller någon annan utwäg tages till nödigt wirkes
erhållande, hwaraf tillräckelige tunnor, fierdingar, åttingar och
flere slagz fisketrän efter Hållanske sättet till insaltningen kunna
tillwärckas af fiskarne sielfwe, som förstår böckare handtwärcket,
hwilket arbete the wintertiden kunna förrätta.
Thet redan priviligerade fiskerie Compagniet har thenna swårighet
förnummint och warit nödsakat förskaffa sig klapphålt med serskilte
fracktade fahrtyg från andre afläghsne orter.
6 o.
Blef frågat om fiske buyssarne skohla byggas efter särskilt ritning
och Modelle och om icke fiskarne undfå Praemium för the fiskeskutor
the nu äga, hwilka dels äro bygde på Klink och dels på Cravell samt
under Jutska wallen så wäl som Compagniets buysser förra åhren hafwa
fiskat, men icke brukat insaltningen i siön, hwilken the nu wilja
förrätta.
7 o.
Likaså om skiärbåtarne, hwilka äfwen fiska under Jutska och Norska
wallen, långor och torsk, undfå praemium efter båtarnes dräcktighet,
enär the insalta i siön någon dehl af then fångade fisken, eller om
the allena undfå praemium efter tunnetahlet af then fisk som i siön
warder insalltadt, och om the tå i then senare händelsen icke undfå
praemium för the långor, kolljor och torsk the fiska och färska kunna
hemföra, hwilken the oförskiämde kunna insalta och efter förra bruket
spihla och salta till torr fisk?
8 o.
Huru buyssernes mätning bör ske, antingen efter swårare läster eller
efter tolftunnor till lästen, och af hwilken mätningen bör förrättas,
samt huru the skohla betahlas som mätningen förrätta?
9 o.
Som uppå musslor och skiähl, som brukas till agn på koljebackorne,
hwilken fisk bör nödwändigt förut fiskas till krokagn, innan långor
och torskebackorne kunna utsättjas, finnes här i skiärgården så stor
brist, att fiskarne nödwändigt förut måste från Norgie afhemta sådane
skiähl innan the kunna begynna något annat fiske, hwilken the ther hit
intill fådt afhemta förutan ringaste betahlning, så förmena
skiärgårdmännen få samma förmohn åtniuta i Swänske Skiärgårdarne,
såsom uti Askims Härad och Götheborgs Elfwen, hwarest skall wara sådan
myckenhet musslor, i synnerhet wid nya Ammiralitetets warfwet, at the
stå sig sielfwa til hinder och icke kunna wäxa: widare androgo
skiärgårdsmännen:
10 o.
Thet saltet stiger öfwer thet pris som Städernes handlande försäkrat
thet anskaffa för, samt at nederlag salt och tullfriheten therå efter
förra Kungl. resolutioner, må dem förundt blifwa.
11 o.
Lika så att hampan icke må stegras til alt för obilligt pris, och at
uppå tågwircke som reparebans ägare försälja, icke må tagas oskiälig
avance.
12 o.
Som uti the uti Giötheborgs och Bohus lähn warande städer icke finnes
någon krokmakare, utan at skiärgårdsmännen äro nödsakade kiöpa sine
krokar utomrikes och ofta icke i rättan tid them kunna bekomma, så
androgo skiärgårdsmännen thet wederbörande Magistrater må blifwa
anmodade at infördrifwa tillräckeliga krokmakare.
Widare än förbemält är, har icke warit at påminna.
Datum Bärg den 24 nov. 1752 A. Liungwall
Utöver den föregående skrivelsen skickade kommerskollegiet den 30
oktober 1752 ut en frågelista på 11 punkter till landshövdingarna.
Härnedan redovisas först svaret från befallningsmannen på Orust,
Anders Ljungwall och därefter det som avgavs av Marstrands magistrat.
Högwälborne Herr Baron General Major och Öfwer Commendanten samt
Commendeur af Kongl. Swärdsorden.
Nådige Herre.
Till allerödmiukaste följe af Eders Nådes till mig den 18 sistledne
november aflåtne höggunstlige befallning, har jag i anledning af
Kongl. Maj.tt och Riksens Commercie collegie till Eders Nåde aflåtne
skrifwelse under den 30 sistvekne oktober uppå sochnestämmor och andra
sammankomster låtit föreställa Oroust och Tjörns fögderies inwåhnare
the ellofwa stycken frågor, rörande fiskerien, hwaröfwer högbemelte
Kongl. Collegegium äskat swar.
Af här hos Allerödmiukaste under Num.s 1, 2 a 3 bislutne berättelser,
som hwarje Häradz inwåhnare särskilt ingifwit, täckas Eders Nåde
höggunstligt intaga innewåhnarnas utlåtande och swar öfwer hwarje
fråga.
Och emedan Eders Nåde äfwen höggunstligt behagat befalla mig, jemte
innewåharnas swar, ingifwa mina egne tankar, angående fiskeriens
uphielpande och utwidgande; för then skull har jag till fullgiörande
theraf, allerödmiukaste bordt öfwer hwarje punct särskilt afgifwa the
påminnelser, som jag efter nogaste undersökning tillförlitligen kunnat
samlat.
1 mo.
Oroust och Tiörns skiärgård, är i anseende till fiskefånget wäl
belägen, och utom the uti No. 2 a 3 ombemelte hamneställen finnes
ganska många wid siökanten belägne hemman hwars ägor gå till siön, och
äga god hamn, samt efter then tid som hemmans brukens skiötande lemnar
them, äfwen idka fiske, utom thes finnes uti Tiörns Härad följande
fiskeställen; Kiällkerön, Staffansholmen, Härön, Limhall, Skaboholmen,
Biörholmen, Dyrön, Klädesholmen, Tiörnekalfwen, och uti Öster Härad
Hwalöhn.
2 do.
Huru många slags fiskesorter med thet mera hwarom uti thenna punct
erfordras underrättelse, therom förmäla inwåhnarnas ingifne
berättelser, dock finnes ännu många slags fiske sorter, som icke äro
omnemnde, hwilka fås inuti skiären, såsom lax och lax-öron, hafkatter,
knotar, ulker, piggewarfar och saltsiöåhl, så ock iser eller marswin,
samt Siählar som brukas till tran, med flera slag, hwilka fiskesorter
inte fås till någon myckenhet.
3 tio.
Öfwer 15 000 wåhlor långor och torsk fiskas uti thetta fögdries
skiärgård uti goda fiskeåhr, förutan alla andra fiskesorter, som
säljas dels insaltade, dels torkade, till pris som är anfördt, och
högst till 5 dr. smt. wåhlan långor, och 3 dr. smt. wåhlan torsk.
4 to.
Inga widare Bolagor äro inrättade, än at Skärgårdsmännen äro
intresserade uti redderie 4, 5, 6, 7 a 8 man om hwart fiskefartyg och
skiärbåt, samt fiskeredskapen der till då the dela fisken genom
lottning sins emillan: insaltningen har icke hittils skiedt i öpna
siön eller på holmar i hafwet, utan är fisken hwarje gång hemförd till
fiskelägen.
5 to.
Om såwäl Kiöpmans- som fiske fartygs och större samt smärre båtars
byggande äro allmogen uti thetta fögderie ganska wähl kunnoge, så at
en stor del af Öster och Wäster Härads inwåhnarne äro Skiepe- och
Båte- byggare samt timmermän. Skiärgårdsmännen äro och sielfwa utlärde
at tillreda fiskeredskapen, samt på en del ställen, at tillwerka
Bulldan till segelduk, och at wara repeslagare.
6 to.
Therigenom at fisken icke rensas och saltas i siön, blifwer han på
långt när icke så wählsmakande, hwaröfwer i förledit åhr, som fisket
warit ymmogt, utan skutorne warit länge i siön sommartiden, har
förmärkts klagan: ty skutefisken i synnerhet har warit så brunnen, at
han warit hwit i fisken, jemwäl uncken, både then torkade och till
Cabelljou samt hwåhllångor saltade.
7 mo.
Sill och makrill, samt någon torsk och långor till cabelljou insaltas
i halftunnor, fierding- och åttingz tunneträn, hwilcka Kärill fiskarne
sielfe tillwerka; men i brist af werke till täta trän af Ek eller Bok,
warder mycken fisk förskiämd, hwarföre thet som förut uti 6:te
puncten, af den 24 sistledne November insände undersökningen om
fiskeriens uphiälpande, andragit är, äfwen nu blifwer nödigt at
påminna; ty förutan at fiskarne af Kongl. Maj.tt och Cronan, emot
betahlning som kunde wärkeligen föröka fiskerifonden, komma at undfå
nödigt werke till klappholt af then Ek och Bok, hwem wederbörande
Skatte och Crono hemmans åboer undfå utsyningar, till rödning för åker
och äng, hwaraf rotändarne kunde nyttjas till klapphålt, men förut
icke warit till annat brukande än till wedbrand, så kan icke then
högst nödiga och nyttiga insaltningen i siön i brist af nödiga
Kiärille blifwa befordrad, hwilken likwäl till thet alldra mästa
skulle ther till kunna bidraga, at saltsiöfisket blefwo både
fördelaktigare och ymnogare: i anseende såwäl ther till at icke fisken
i siön då blefwo förskiämd, och at fiskefartygen kunde uthärda wara
längre i siön; ty med fartygens ofta hem och utgående försummas mycken
fisketid.
8 no
Afsättningen skier till städerne Götheborg, Uddewalla, Marstrand och
Wahrberg, emot contant betalning och icke emot byte af wahror, mindre
än at betalningen för wahrorne som fiskarne hafwer nödigt köpa,
decorteras uppå betalningen för fisken, enär någon handlande i staden
kiöper hela laddningen, men på landet kiöper landtmannen husbehofs
fisk för contant, och lika så skärgårdsmännen säd och matwahror af
landtmannen.
9 no.
Fiskefångsten är olika, somlige åhr ymnog och somliga åhr ringare,
hwartill wäderleken och winden, som förmenar fartygen gå ofta ut till
siös, är orsaken.
Öfwer okunoghet om fiskeriens skiötande hos thetta fögderis
skiärgårdsmän, som therwid äro öfwade från barndomen, och äro duktige
siömän, samt till en del warit förhyrde uppå Hållandska Sille och
fiske Buyssor, kan icke någon skähligen klaga; men thet blifwer
oförnekeligit, at brist på förlag till fartyg, skiärbåtar, salt,
fisketräns werke och redskap är en hufwudsakelig orsak, att mästa
delen icke förmå rätt bruka och nyttia fisket efter thet begrep the
therom äga.
10 no.
The af Hans Kongl. May.tt aller nådigst utlåtafwande uppmuntringar,
hafwa werkat hos detta fögderies skärgårdsmän både hog och lust at
anträda uti fiskeriens flitiga idkande samt at bruka insaltningen i
siön, hwilka äro, blandt alla the mäktigaste förslager till fiskeriens
uphielpande. Som och brist uppå tillräckeligit manskap till fiskeriens
idkande oförnekligen är then mäst hindrande orsaken uti inrättningens
werkställande, så understår jag mig at allerödmiukaste underställa om
icke thesse förslager wore nyttige;
1 mo. at the som willja anträda uti fiskerien och them idka, borde
åläggas at ther till sig än genaste angifwa, samt at på dem som sig
angifwa kunde komma at hållas Roulla, hwaruti, tå the årligen niuta
befrielse från Crono utlagors erläggande the synas böra tillkienna
gifwa och intyga i nährwaro af Crono Betiente och edsworne hamnefogar,
at the hafwa fiske idkat, så ock, om icke åhrligen wid samma tillfälle
borde skie undersökning och annoteras uti Roullan om någon fiskare
genom döden afgådt, eller hwarthän the som äro upptagna i Roullan
förra åhren, tagit wägen;
2 do. them som en gång låtit sig, uti Roullan för fiskeri införas och
frihet för Cronoutlagor med flera förmohner åtniutit,borde icke
olåfwande få resa utur Riket; ty thet sielfswåldet brukas mycket, både
hos allmogen och skiärgårdsmännen at the enär theras söhner blifwa 18
a 20 åhr gamla, utskicka them till Hålland eller England at idka
siöfart, samt sällan återkomma, hwarigenom folket som äro så högst
nödige för Riket äfwen wid denna fiskerie inrättningen warder
förminskat,
3 tio. Så kunde ock skiärgårdsmännen, som sig till frihets åtniutande
angifwit wid hårdt straff förbiudas at flytta utur Riket, till
förekommande theraf, at the icke afflytta härifrån till Norrige,
hwarest wid the nära wid gräntzen belägne städers skiärgårdar, arbetas
uppå fiskeriinrättningars upkomst och till then ändan hafwa Swenske
fiskare, som warit therstädes at afhämta musslor till krokagn, af
Norrske undersåtare ansenlige friheter blifwit försäkrade om the
willja dit flytta, helst folket therstädes äger ingen kundskap om
saltsiöfiskets rätta idkande, ändock the hafwa nog fördelacktig
belägenhet ther till.
11 no.
Rätta kundskapen om fiskande är detta fögderies skiärgårdsboer wäl
bekant, och hafwa fiskerie compagniet, som allena idkat fisket med
några få fartyg, inga bättre fiskare än thesse, hwaraf the sig
betient, kunnat utsöka.
Med diupaste wyrdnad till grafwen framhärdar.
Eders Nådes
Aller ödmiukaste tjenare A Liungwall
Torp d. 9 februari 1753
Till ovanstående skrivelse är bifogat tre bilagor. Nr 1 från allmogen
på Tjörn, nr 2 från fiskarna i Morlanda socken och nr 3 från Daniel
Bildt på Morlanda säteri. Medan bil. 1 och 3 innehåller samma
information som i Ljungwalls skrivelse, finns det mer fakta i bil. 2,
och den redovisas därför nedan. Det finns dock en notis i svaret från
Tjörn som inte framgår av något annat dokument. En ny fiskebåt som
tidigare kostat 140 dr smt, hade på grund av prisstegringarna stigit
till det dubbla.
No 2. Wäster Häradz och isynnerhet Morlanda Pastorats Skiärgårdz
Inewåhnares i underdånighet lemnade swar uppå the Nådigste förestälte
fråge-puncter, angående fiskeriet.
På 1:sta frågan
Thenna Skiärgård, i henseende till fiskefånget, består af tämmelig
widd och myckenhet, 11 fiskelägen, Mållesund, Hällewikstrand,
Störrdahlen, Ellös, Ståcken, Rågårdzwik, Wärbo och Fiskebäcks Kihl
belägne på yttersta uddar wid Salthafwit af Oroust och Skaftöland,
sampt Käringöö, Gullholmen och Råön uti Siön belägne. Hwarest till
fiskeri idkande finnes 14 Skutor, 11 större Backe båtar med halfdäck
uti och 26 stycken mindre dito. som erfordrade behållit manskap på
hwar Skuta 8 a 9 man, samt de större Backebåtar 7 a 8, och mindre 6 a
7 man, ringaste 356 man i stadig rörelse, ifrån första början om
wåhren till höstetiden med detta fiskerie, som i 2 frågan utföres. Wid
alla fiskelägen af de 10 förutan Störrdalen finns behåldne
skiepshamnar.
2 Dito
Här wanckar fölljande fiskesorter, Långor och Cabelliou-Torsk, som
fångas med de så kallade Backor hwilka på hwarje Skutelag bestiger
till 32 hundrade Krokar, och på hwarje större Båtelag 18 a 20, samt
mindre 16 hundrade dito, 3 famnar mellan hwar krok uppå linan. Detta
fisket tager sin början uti Martio eller Aprill och Continuerar till
September eller Octobris Månads slut, alt som wäderleken sig fogar.
Desse fiskeslag äro wid ofwanemde tid stedze af lika fetma. Makrill
fångas Sommar tiden till Mattis Mässo, och ju längre lider mot hösten,
ju fetare. Fångsten sker med notar och dörg. Sillen som fångas om
höst- och wintertiden, dehls med noth och dehls med garn, är
höstetiden fetaste.
Råckor fångas äfwen med Backor, isynnerhet höst- och wintertiden, Till
desse fiskeslag brukas Spanskt Salt, men Råckorne icke saltes.
Hwitling så wähl som små torsk fångas med dörg, samt flundror med garn
eller näth, hwilka slag äga altid lika fetma. Hummer fångas höst- och
wintertiden med dertill inrättade kupor. Ostron fångas wid samma tid
med äfwen der till inrättad kass, och så kallade Oster skafwe.
3 frågan
Denne härstädes fångade fisk säljes, långorne dels först saltade och
der efter torkade, dehls osaltade utspihlade och torkade, det förra
slaget kallas salt- och senare Spihlelånga. Hwitling och Flundror
saltas ganska lindrigt och torkas. Torsk Cabbelliou med sill och
makrill saltas och nedlägges i richtige kärill. Men at röka något
slagz fisk, är här icke mycke brukeligt. Priset är lika som ymnogheten
på fiskefångsten och priset på spannemåhlen, samt på hwad till wår
fiskeredskap, och annan för nödenhet tiena kan, stiga: 3 dr, 3 dr 16
öre och 4 dr smt undgefärl. mer eller mindre för wåhlan af den saltade
eller spihlade långe fisken.
Hwilkens myckenhet från detta Härads Skiärgård kan undgefärligen uti
medellmåttlige fiskeåhr stiga till tijotusen femhundra och trettio
wåhlor. Priset på Cabbelliou till 12 a 13 dr smt tunnan, hwilken
myckenhet är ungefärligen 200 tunnor, föutan then som i brist på salt
sälges, en ansenlig myckenhet fersk till städerne Marstrand och
Uddewalla.
Flundror sälges för 1 dr smt 100 samt hwittling 6 öre d:o, makrillen
till 10 a 12 dr smt tunnan alt som den feth och fångste är till, och
äfwen sillen till lika pris. Men till hwad pris den nu i åhr fångade
sillen stiga kan, wet man icke så noga, emedan hon emot wanligheten
både större och fethare är. Råckor till 1 dr 24 öre a 2 dr smt wåhlan.
Uppå desse senare fiskesorter kan ingen myckenhet utsättias, widare än
nu i höst hwad sillen angår, hafwer här wäl warit fångad några hundra
tunnor, som ock i brist på trä och salt måst fersk till städerne och
landz inewåhnare föryttras för 16, 20 och högst 24 öre smt fierdingen.
på 4 dito
Bolagor äro här inrättade, som drifwa fiskeriet, dehls på denna och
dehls på andra sidan Skagen. Insaltningen har härtills icke skiedt i
öpna siön, ei heller på holmar, som uti hafwet, der fisken fångas,
icke finnes, utan hwarje gång förd hem till wåra åboende fiskelägen
och i synnerhet hwad Backe båtar angå , straxt efter den är fångad, at
han warit lika så god af oss hemma på fiskeläget inlagd, som hadde
thet skiedt uti siön, emedan wi med wåra öpna båtar der högst 2 dygn
liggande blifwa kan.
på 5.te dito
Om wåra fiskefartygz byggnad och inrättning, äro wi så wida kunnoge,
at byggmästaren wid theras byggnad, af oss tillräckeligen blifwer
underrättad, huru han den till wår beqwämlighet byggia skall, fast wi
medelst wårt trägna näringz sätt, just der wid icke stadigt får
tillstädes wara. Ehuru och medelst det wi dem ei sielfa bygga kan,
faller de nu alt mer och mera hos landtmannen så dyra, at wi nå länger
efter utseendet dem lösa mächtar. Men alla de slagz fiskeredskap som
af oss här uti wästersiön brukas, wi sielfwa, genom öfnad ifrån
barndomen med egna händer tillwärka, krokar undantagna.
Dito på 6.de
All här i siön fångad fisk, ränsas straxt den är fångad medan den
lefwande är i fartyget. Och den del som till saltning i kärill
anwändes, saltas och packas aldehles efter hamnordningens 17§, och det
så förswarl. at ingen af oss till thenna tid warit för något befunndt
fehl i thet måhlet tilltalt.
7.de dito
Fisken inlägges i ricktige kerill, hwilka jämwäll ock af några få af
oss till eget behof förswarl.n tillwärkas, fast werket dertill aftager
och dyrheten deremott tilltager, så mycke, at i bland annat detta är
och en ordsak i hwarföre icke mer fisk till denna dag insaltad
blefwen, och än swårare faller det dem, som är en större möckenhet,
som icke sielf dem kan tillwärka, och änd längre från skogbygden
boendes äro.
på 8.de dito
Afsättningen med fisken skier uti städerne emot redbar betahlning, men
ei emot byte af andra waror å landet. Ty wår handtering skulle wara
mycke ringa, om den icke högre skulle stiga, änd till omkring boende
landtmannnens behof, då han en liten dehl theraf emot redbar
betahlning sig tillhandlar.
9.de dito
Ehuruwäl man af fiskefångstens till och aftagande, af hwilket, senare
wi ofta haft nog dryg kiänning, lärer, framför all flit, wörda then
gudomel. försynen, som stundom tilldehlar mer och åther mindre, så
till fiskarne som landtmanns hwilket rönes, thå man ofta, med samma
fartyg, lika redskap, lika försichtighet och flit samt på en och samma
fiskegrund söker sin näring, thet ena åhret så wäll som dhet andra,
men med långt olika winning.
Så är och detta derjämte nog kiänbara och otwifwelachtige ordsaker
till thenna näringens aftagande, som wärkel. och mer än ofta af oss
förfarne blifwit, såsom: thå then fattige fiskaren medelst et
påkommande stormwäder alldehles uti siön bortmister sin redskap,
hwaruti thes ägendom, och än mer står i skuld före, består, icke på
lång tid förmår sig annan åtherigen förskaffa, utan måste uplägga
fartyget och hela sällskapet sökia sin näring på hwad annat sätt the
kunna, till thes de åther på ny räckning af skuldsättning med stor
swårighet och tidzens långa utdräckt, kunna i så måtto komma sig före
igen.
Äfwen och tå fattige som största dehlen af fiskarna äro, fast the icke
på förut nämt sätt försättia fiskeredskapen, dock genom långliget bruk
honom så förnöka, at han till fiskefång litet eller intet tienlig är,
då kroken är med råst öfwerdragen förthenningen afsleten, samt
flåståcken af saltwatten aldehles genomdrucken och linan försleten,
samt alt på thet sättet onyttigt.
Men förmå sig, medelst brist af medell, icke annan redskap ägen
förskaffa, så snart den behöfwes, hwilket senare är den allmenaste och
swåraste ordsaken, som jämwäl hwart åhr försökes, at 1 skuta med
behållen redskap i siön kan ligga och få öfwer siuttio wåhlor, har
andra liggat derjemte med förut beskrefwen redskap och icke fådt mer
än 13 a 16 wåhlor och så redare med större och samma fartyg.
Hwilket ock så mycket swårare allmänt förefaller, när en del af de
ting som till fiskeredskap behöfwas såsom, flåstockar och krokar,
hwilka senare till införsel äro förbudne, stå sällen här i omliggande
städer at få kiöpa, och då de, i händelsewis, kunna fås, äro altför
dyre och en del odugl.
Hör och hampa, wäl altid fås, men på somlige ställen för nästan
obilligt pris. Uddewalla är oss närmast beläget, och utan twifwel, för
samma orsak hör och hampa, till så högt pris ther stigit, at tå wi uti
Giötheborg, hwarest wi sällan få tid och tillfälle at komma, för wår
näring skuld, som altid wid öpet watn behöf.r en noga och trägen
uppassning, kunna få hampa för 3 dr smt £tt, måste wi uti Uddewalla
ther betala 4 dr 16 öre a 5 dr smt. Hwilket wi nödgas at gifwa för det
beswär skull, som oss förorsakas, medelst den långa wäg wi hafwa till
Götheborg.
Förlag uppå saltet efter förordningen af den 17 Mart. 1724, som warit
för wår näring ej ringa understöd, der den blifwit wärkstäld, hafwer
wi aldrig nutit till godo. Hwad förordningarne så af 1724 d. 17 Martii
som af 1748 den 10 Maji om frit ekhygge till wåra fiskefartygs
byggnad, innehålla, hafwa wi wäl åtniutit; men beklaga derjämte, at
medelst Ammiralitets utskickandens och Jägerie- betiäntens betalning
för upsyningar, hwilken skier på så långt ifrån oss aflägsne orter, at
ekarnes framskaffande till byggningsplatsen, komma på stor kostnad,
fartygen äro oss nu dyrare än någon tid tillförne.
10.de Dito
I största underdånighet erkiänna wi den högst beprisl. nåd och ömhet,
som Hans Kongl. May.tt till wår wälgång nådigt har oss, tid efter
annan låtit wisa;
I underdånighet hemställes om oss icke på fölljande sätt kunde än
hielpas; Tå wi finge de oss allernådigst förunte ekar, på then oss
närmaste skog the finnas, wårt nederlagssalt; billigt pris uppå hör
och hampa, en krokmakare, som sig nedsatte antingen i närmaste stad,
eller och uti skiärgården, jämte tillräckl. flåstocks införsel. De af
Hans Kongl. May.tt allernådigst utlåfwade upmuntringar har redan
wunnit, det både en och annan uti skiärgården som tillförne inga egne
fartyg haft, begynt sig dem förskaffa, fast de dertill måst låna
penningar, och för de samma betala åhrl. ränta.
Samt at samtel. fiskare fåresatt sig, på Hollänska sättet, insalta i
siön, så stor myckenhet af den fångade fisken, som för dem möjel. wara
kan och tilltror sig den här warande skiärgården, genom dens Högstes
bistånd och wälsignelse, med sitt fiskerie idkande, tillskaffa
Fäderneslandet så store quantiteter af de här i siön wankande fiske
slagen, som Fiskeri Compagniet, ja långt större.
11.te Dito
At uti Fiskeri Compagniets tjänst sända wissa skickel. ämnen, till
kundskapens och handalagits nogare inhämtande i denna handtering,
skola wi icke finnas obenägne, när wi först i sielfwa wärcket blifwa
öfwertygade, at Fiskeri Compagniets sätt, at fånga fisken i något mål,
öfwerträffar den kundskap och det handalag, hwaruti wi altifrån
barndommen äro uplärde och genom långl. bruk öfwade. Kunnandes wi icke
finna, hwadan det kommer, at tå en af Socitetens fiske Byssor och en
utaf wåra skutor ligga på ett och samma fiskewatn, kan på lika lång
tid, den fisk som på Byssan fångas, icke till halft swara emot den,
som på skutan indrages.
Detta är det wi samtelige wäster Härads Skiärgårds Inewåhnare, uti
Herrar Stånds Personernes närwaro och thes förreställningar, på the
oss nådigt förestälta frågor i enfaldig- och underdånighet hafwa at
swara och påminna, med lika underdånig anhållan, i samma måtte i
nådigt betraktande taget blifwa.
Datum Ellös d. 15 December 1752
Å samtel. skiärgårds Inwåhnares wägnar
Marcus Torgersson på Ellös
Anders Jonsson och Bengt Svensson i Fiskebäckskihl
Erik Swänsson i Rågårdswik
Erik Simonsson på Gullholmen
Per Christensson i Wärbo
Lars Jönsson i Stocken
Jöns Pärsson wed Hällewikstrand
Pär Andersson på Kiäringön
Christen Andersson i Mållesund
Att samtelige Skiärgårds Inewåhnare och fiskarena här i wäster häradet
med H.rar Ståndspersonerne sådane swar och berättelser på de nådigt
förestälte frågor angående fiskerierne lemnat.
Bewittnar ut supra
And Ahlroth
Marstands magistrats svarsskrivelse till landshövding Kaulbar,
angående fiskeriet, den 12 februari 1753.
Högwälborne Herr Baron General Major, Landzhöfding och Öfwer
Commendanten samt Commendeur af Kongl. Swärdsorden.
Till ödmiukt fölie af Högwälborne Herr Baron General Major och Öfwer
Commendanten samt Commendeurens gunstige befallning, at afgifwa swar
uppå några föreställta frågor angående fiskerierna, har Magistraten
hördt denna Stadsens Inwåhnare, som tillika med Magistraten funnit
fölliande ödmiukhet böra yttras, nembligen:
1 mo.
Hwad först angår skiärgården, hurudan den är i anseende till
fiskefångst, och hwilka fiske eller hamneställen?
Så kan samma skiärgård med alt fog, nästan öfweralt kallas rik,
besynnerligen i anseende til småfisket, såsom små torsk, makrill,
flundror hwitling, kolljer, hwagiäll och råckor, och understundom
något gråsidor, utom sill som gudi lof nu några åhr i synnerhet wisat
sig här i söder skiärgården til ansenlig myckenhet, hwilket icke
skiedt nästan på 70 åhr tilbaka, tå staden och skiärgården theraf hade
rikelig wälsignelse;
At namngifwa fiske och hamneställen, så finnes de häriempte bifogade,
nembligen de som staden gifwer förlag, både till fartygs byggande,
samt deras fiskeredskapz iståndsättiande, med mehra hwarwid och är
antecknat, huru många skutor och båtar på samma ställen finnes.
2 o.
The uti första puncten omnämnde fiskeslagen utwisa nogsamt huru många
i skiärgården wankas, som kunna till handelswahra, ehuru ännu
åtskilliga andra slag finnes, såsom hay, åhlkusser, smörboltar,
bondglysser, qwappso, hwaraf kokas trahn, stenbit, pigghwarf, knot,
krabbetaskor och små krabbar, hafskuser, hafmus, blåkiärsor,
bergsnultror, och ullkar, som tiena til de fattigas föda utom at det
sidsta slaget brukas af fiskarne uti kuporne at fånga hummer, som
likaledes i skiärgården wankar.
Af skiärgårdsborne fångas wäl Cabbelio och långor, iemte hälleflundror
som är en stor fisk ifrån 2 a 3 till 10 och högst 12 lispundz wigt,
men icke i skiärgården undantagandes hälleflundror, som fångas med
storsnöre, utan åtskillige mihl i öpna siön ifrån Swänska sidan, under
Schagen på Juttska refwet, uppå fiskeskutor eller så kallade
backebåtar, med linor, hwarpå äro fästade många så kallade känsor med
krokar uti, och therwid bundna flan.
Then omtalte småfisken fångas öfweralt med snöre och krok, som kallas
dörg, utan det at kolljorne tages jemwäl uppå så kallade småbackor,
brukandes fiskarne sedermehra kålliorne til agn för Cabellio och
långor,
men för kulljorna tillika med den andra småfisken, musslor sill och
räkor. Sillen theremot fångas med not til 120 famn lång, och 9 famn
diup uti bröstet, samt garn.
Wåren och sommaren är beqwämlig tid nästan för alt fisket, uti
februari månadz slut brukas backebåtar at gå ut med. Skuterne gå ut i
Maii månad som continuerar till slut af September, som åhrstiderne
äro. Doch fångas i December, Januarii och Februarii månader,
hälleflundror med andra små flundror och kolljor, men hwad sillen
angår, så har hon i synnerhet wisat sig uti de 3:ne sidsta månaderne
af åhret.
Makrillen begynner i Maji månad at wisa sig, tå tages han fast med not
och bottengarn, men i Junii månad med stora båtar i öpna siöen, 5 a 6
mihl ifrån landet, som skier med dörg, under det båten seglar.
Bloosaltningen af fisken har merendels skiedt med Franskt salt, men
den andra insaltningen med Spanskt, ehwad godhet fisken ägt.
3 o.
Beträffande fisken, om han sälljes insaltad, torkad eller rökt, till
hwad pris, samt till hwad myckenhet ungefärlighet?
Så har ankommit af de större sorterne, som Cabellio och långor,
ansenligit, dels färsk och saltas härstädes, dels saltad, dels och
torkad, som långor i hela och halfwa wåhlor, små torsk och makrill
införes äfwen så wäl hit, som till de andra städerne, insaltad.
Hwittling och flundror, som icke färsk fångas till dageligit behof,
sälljes elliest i buntar, men rökt fisk föres icke hit till staden, ei
heller är skiärgårdz allmogen wahn der med at ungå, mindre at
rätteligen ansa och salta den sill, som nu i synnerhet någon tid
wankat, hwartil fiskarne hwarken hafwa käril, eij eller äro så
manstarka, at the sillen kunna ränsa och insalta, utan införas
densamma färsk hit til staden, hwarest hon af Borgerskapet til 2, 3, a
4 öre smt tioget kiöpes och ansas.
Priset uppå alla fiskewahror, har emot förra wahnligheten ansenligen
stigit, i synnerhet sedan fiskerie Compagniet i Stockholm, genom sin
utskickad r. i skiärgården, begynt dels för contant, dels för wahror,
at handla sig till fisken, Hwarigenom thenna staden i synnerhet, i
anseende til fiske och förlagshandel, som flera andra ansenligen
lidit, hwilket och föranlåtit städerne, wid sidst öfwerståndne Rikzdag
sig i underdånighet beswäran, och Hans Kongl. May.tt allernådigst
lofwat särskilt theröfwer willia sig yttra.
4 o.
Utaf then under no. 1 åberopade och häriemte fölliande förteckning kan
gunstigast inhämtas, at åtskillige bolager finnes, som drifwa fisket
långt uti hafwet, men hafwa icke then inrättningen, at insaltningen på
deras skutor eller backebåtar, kan skie uti öpna siön, utan sedan the
fådt så mycken fisk, som the bärga kunna, komma the seglandes, dels
hit till staden, dels och begifwa the sig sina hemwister, hwarest
thenna stadsens inwåhnare emottaga fisken och ansa honom behörigen,
begifwandes båtar och skutorne sig genast ut i siön igen, at fisket
widare fortsättia.
I anledning af Hans Kongl. May.t denna staden gifne och allernådigt
förlänte föremohner äger staden frihet, at besöka Bohus Lähns
strandsittiare, och med them handla, samt förse them med sallt och
andra nödige wahror, till fiskerietz underhållande, at icke deras
fisk, af brist på sallt, må skiämmas, men strandsittiarne deremot är
all handel betagen, utan böra de allenast idka fisket, och stadens
jnwåhnare giöra dem förlag, på hwad som behöfwes; Kongl.
Resolutionerne af den 3 September 1664, § 9, 15 och 22 samt af den 30
september 1668 § 3, intyga sannigen häraf, och hade denna staden
förmodat, at få wara orubbade uti thesse rättigheter, som fiskeri
Compagniet i sielfwa wärket nu några åhr, sedan det fådt Kiäringöen
til skatte, sökt at bestrida genom then handel, Compagniet med
skiärgårds allmogen om deras fisk idkat, staden til ganska stor skada
och afsaknad.
5 o.
Innebyggarne här i orten hafwa altid warit wahne at bygga deras egne
så kallade Backebåtar och skutor, och tilreda sielfwa sine
fiskeredskap, som the til then förromnämnde fiskens fångande behöfwa,
hwartil the så hwäl här, som i andra städerne undfå hwad som fordras,
nemb. Krokar, hampa, kork, och Polniskt flarn, eller så kallat flå;
men hwad nätz bindande angår, så emedan sillefisket en lång tid icke
kunnat idkas, så torde hända at thertil i förstone fordrades någon
kundskap.
6 o.
Rensas insaltas och inpackas härstädes all then fisk, som ifrån
skiärgården hit til staden ankommer, hwarom stadsens inwåhnare, som
idka fiskehandel hafwa fullkomlig kundskap, så at om fisken en eller
annan gång icke warit fullkomligen god, har sådant härrört deraf, at
fisken warit gammal, innan ränsningen och insaltningen skiedt, som
understundom händer, tå fiskefahrtyger af storm och owäder blifwa
länge uppehåldne i siöen, eller när thet icke särdeles will lyckas,
och det drager något längre ut innan the kunna få något, som lönar
theras möda.
7 o.
Til Cabellio, långor, små torsk och makrill brukas riktiga kiäril af
furu och gran, som til största delen i Rommelandz sockn här i Bohus
Lähn förfärdigas. Cabellio och långor hålla sig icke giärna i längden,
om the skulle insaltas i täta kiärill, utan som theras mästa
conservation består i torrsaltning, så måste och kärillen wara
derefter.
8 o
Afsättningen af fisken skier här i staden, dels emot contant dels emot
allehanda slagz nödige waror som staden enligit sine nådigst undfångne
privilegier har frihet at försee skiärgården med.
9 o.
At icke fiskefångsten haft sine omskiften både i af- och tilltagande,
thet kan icke nekas; ty wid sidsta ofrid med Dannemark, uti högst
Sahlige i åminnelse Konung
Carl XII:tes tid, blefwo månge fiskebåtar och skutor, så wäl thenne
staden som skiärgården tilhörige, befraktade at öfwerföra nödige behof
til Armen, wid Norska grentzen och wid samma tilfällen råkade uti de
danskes händer, hwaraf både staden och skiärgården hade stor kiänning,
sedermera har dock skiärgården, genom thenna stadens inwåhnares giorde
förlag, både at bygga skutor och båtar, såsom och af andra
nödwändigheter, tämmerligen repat sig uti det stånd, som skiärgården
nu befinner sig, hwilket dock kunde wara större, om icke så mycket
folk ifrån skiärgården bortgingo til utrikes orter, hwarest the till
myckenhet skola uppehålla sig.
Sedan sillfisket, som i förra tider till myckenhet wankade, uphört
hwaraf thes idkare hade mycken förmohn, så har det senare, förmedelst
medellöshet aftagit. Ett besynneligit fehl at denna näringen är mindre
lönande, består therutinnan, at the som kunna och willia idka
fiskerier här i orten, nödgas altför mycke betala det folk som dertil
skola brukas, om the eliest willia hafwa them så at idka någon
särdeles utkomst dermed är.
Okunnoghet at fånga fisken kan icke skiärgården skyllas före, ei eller
är någon brist på förlag.
10 o.
Huru aftagandet med fiskefångster må kunna botas och hielpes, synes
oförgripeligen i ödmiukhet kunna föreslås 18 a 20 åhrs frihetsåhr för
alla dem som här uti staden, hwilken är nu en ganska beqwämlig ort til
fiskeriens utöfwande, tillika med Götheborg och Strömstad willia sig
nedersättia, ifrån alla kronoutlagor, tull och accis hwarunder mantal
äfwen borde inbegripas, för dem, hustrur och barn, utan inqvartering
och service för Garnizonerne, then samma må wara Luthersk eller
Reforme, och at honom lemnades något understöd af penningar, och wirke
til byggnad;
Detta skulle, torde hända, locka folk at sättia sig neder tå the också
wore försäkrade, at inga wärfningar, pressningar eller utskrifningar
woro tillåtne utan om någon skulle förlora sitt förswar, at then samma
tå måtte lemnas til någon båtzmansrota.
Det skulle och icke litet bidraga till upmuntran för fiskarne, om all
slagz fisk woro befriad för tull och accis, på hwad sätt den woro
ansad, iemwäl och att tullfriheten hädan efter, som för detta,
lemnades på det sallt som til fiskerierne anwändas, insaltningen måtte
skie i städerne eller skiärgården.
Thet skulle och ganska mycket bidraga til fiskeriernes uphielpande, om
åtskillige i riket wid siökanten boende allmoge blef betagen och
förbuden at idka och bruka siöfarten, såsom utom flere Lysekilsboerne
här i Bohus Lähn som bruka at handla och föra kalk i stället at the
borde idka fisket, som the anse för mindre drägtigt, men i sig sielf
är stor skada, ty therigenom ligger fisket under, som the kunde och
borde idka.
11 o.
Rätta kundskapen om fiskande är denna staden, så wäl som
skiärgårdzboerne nog bekant, så at det således synes onödigt, at sända
något ämne i fiskerie Compagnietz tienst, som i så satte
omständigheter icke skulle löna mödan.
Framlades Magistraten med tilbörlig wördnad städje.
Högwälborne Herr Baronen General Majoren, Landzhöfdingen och Öfwer
Commendanten samt Commendeurens ödmikaste tienare
Marstrand den 12 februari 1753
Anders Wiggman
N. Danell
Jöns Holzt
H. Frisch
Swen Rosenberg
Börge Meurman
Bilaga till Marstands magistrats skrivelse angående fiskeriet av den
12 februari 1753.
Förteckning uppå the fiskeskutor och backebåtar, som fiska uppå stora
Saltsiöfiske, här mellan Jutska och Swänska skiären, samt under
Juttska wallen och refwet hwilka äro boendes 4 mihl nordan om
Marstrand på fölljande ställen och åhrligen niuta förlag här af the
handlande uti staden, så til theras fartyg byggande, som theras
fiskeredskap i ståndsättiande.
Nembligen: Skutor Båtar
Tiörn:
Rösselwik 1
Rönängen och Standswik 1
Morig 1
Klädsholmen, fiskelägret 2
Toftenäs och Nohlwik 3
Sunnan 1
Hellene 2
Kyrkiosund och Härön, en Jagt 1
Limhall 2
Skaboholmen 1
Biörholmen 3
Wahlön 1
Kielkeröhn 1
Skutor Båtar
Oroust:
Lyr 3
Mollösund, fiskelägret 7
Tången 1
Hellevigstrand, fiskelägret 2 3
Stocken, dito 3 1
Råöhn, dito 1
Kiäringön, dito 3 1
Gullholmen 5
Ellöes och Rågorswik 3
Grunsund och Wärbo 1 4
Fiskebäckskihl 10
Stångenäs:
Lysekihl 1 3
Summa 21 51
Uppå skutorne far the 8 man: 168 man
Dito båtarne 6 man 306 man
Summa 474 man
Nordan för Lysekihl fins wäl en dehl fiskare hwilka merendehls fiska
hela föråhret hummer och små torsk, samt med not eller wad, stundom
någon som bruka stora backor högsta sommartiden.
Utan alt detta så fins en dehl folk uti skiärgården, som allena fiska
med hummerkupor, makrill, hwittling, små torsk med dörg, och flundror
med garn, som the föra till städerne at försälja. och äfwen fiska med
Råcke och koljebacker. Kusse- och Åhlekupor och äfwen med backor tages
samma fisk.
År 1774 överlämnade hovrättsnotarie Ture Turesson sin fiskeriutredning
till kungen, rörande fiskeriförbättringar på väst- och ostkusten. Han
hade tillbringat en lång tid på Orust och denna del av utredningen
redovisas nedan. Utredningen förvaras i riksarkivets ämnesserie
"Fisket".
Den tryckta skriften "Afhandling om fisket i Bohuslän" från år 1778 är
sannolikt författad av Ture Turesson.
N:o 21 Ink d. 14 Maji 1774
Till Handels Exped:n d. 14 Julii 1774
Stormägtigste Allernådigate Konung
Eders Kongl. Maij:tz betygade Allernådigste wälbehag emot dem, som
genom nyttiga rön i fiskerierna och andra handteringar winlagt sig,
giör mig äfwen försäkrad om Eders Kongl. Maij:tts nåd, då jag efter
ett sex åhrs wistande i Giötheborgs och Bohus, så wähl som Elfsborgs
Lähn nu inför Eders Kongl. Maij:ts höga person wågar genom bifogade
blader yttra mina allerunderdånigste tankar om fiskeriförbättringarna
i riket.
Min naturliga böjelse har under mitt upwäxande wid lediga stunder
wärkat begiärelsen til denna handteringen; en mig timad olyckelig
eldswåda, då lagmansbostället i Södermanland i aska lades åhr 1764
bragte mig at til någon tid häraf giöra profession; och min åtrå at
komma uti Eders Kongl. Maij:ts allernådigste åtanka och at tiena
allmänheten har nu öfwer 6 åhrs tid drifwit mig at arbeta i ämnet, och
altid lättat de många swårigheter mig wid utöfwandet heraf träffat.
Mina wilkor hafwa eij tillåtit mig at inrätta så kostsam redskap, icke
eller har jag, som fallit på den tanke at förskaffa mig en någorlunda
städad fiskerisystem uti alt det som denna rörelsen tilhörer, och jag
kunna öfwerkomma och upfinna, welat eller kunnat hålla mig wid något
enda sätt, för at deraf hafwa någon ständig usum fructuum utan när jag
funnit probabiliteten af det ena, har jag gripit til något annat,
emedlertid har det ena räckt det andra handen, så at jag til
närwarande tid medelst Allmagtens bistånd i en främmande ort likwäl på
egen bekostnad hunnit om eij mera mätta min egen lystnad genom de
försöker jag här nedanföre i pennan författadt, hwilkas wärkelighet
jag med flere beedigade intygander skall åtaga mig bestyrka, men för
en oförmodad resa eij kunnat åstadkomma.
Allernådigste Konung
Mitt ändamål är eij at genom blinda förslager bringa mig til
förtienster, jag är nöjd at arbeta i rättegångsämnet och förswara
rättwisan i de längre från konungasätet belägne landsorter, äfwen och
at å egen räkning kring Giötheborg under mina ledigheter practicera
mina fiskeriprinciper, genom hwilka bägge näringsfonder jag medelst
Försynens tilhielp, under Eders Kongl. Maij:ts allernådigste hägn och
beskydd hoppas kunna bereda mig en sällare framtid. Men skulle Eders
Kongl. Maij:tt lika nådigt täckas utse mig til ett redskap at widare
härutinnan tiena allmänheten, wil och skall jag efter yttersta
förstånd wisa min allerunderdånigste plikt och i öfrigit med all
undersåtelig tro och lydno til mitt yttersta framhärda.
Stormägtigste Allernådigste Konungs
Eders Kongl. Maijestäts
allerunderdånigste och tropliktigste tienare och undersåte
Thure Thuresson
extr: Not: uti Höglofl. Kongl. Swea Hofr:
Tankar och Rön om Fiskeriförbättringarne i Riket.
Om Nordsiöfisket
§1
Sillefångsten, såsom en bland rikets drägtiga handteringar, hafwa des
idkare nu mera bragt til tämmelig högd, sedan de mägtat sig så kallade
sillewader til 50 a 60 famnar på hwarje arm, och med ett diup af 10 a
12 famnars slingor obodda, som efter en trediedels inboning wakar på 7
a 8 famnar med hwilka de kunna inswepa en ansenlig widd i de inre
fiordarne med 2 a 300 famnar tåg eller något deröfwer. En sådan
kostsam redskap tyckes naturligitwis böra kunna återbära en ansenlig
afkomst enär den med flit och försiktighet af förfarit folk brukas.
Men härvid har jag under mitt wistande i Bohuslänska skiärgården
giordt den anmärkningen, at änskiönt sillen til en mängd warit innom
drättet, wid deras wanliga försök med så kallad dörj, har dock wid
örningen fångsten warit ganska liten eller alsingen wid en dehl
sillewader, hwilket jag tilskrifwer följande hufwudskiäl.
Förfarenheten witnar, at alla sillewader på det sättet inrättas, at
hwarje slinga som innehåller 10 tiog maskor och 10 a 12 famnars höjd
eller längd för at formera diupet i noten, resas upp och ned, dels
derföre at när sillwaden skall dragas på räckor, hindrar en slik
ställning en mera slitning och nötning, dels obtineras härigenom ett
lättare bindningssätt, dels förwaras waden härmedelst bättre för
refwer och axeldragning wid träffande fäste i bottn; men orsaken
hwarföre icke alla sillewader äro lika fiskejäfwa är den, at dese
slingor bindas ofta af ungt och owarsamt folk, och frågas eij så noga
efter om det stycketals på slingan fattas 10, 15 a 20 maskor endast
hon wid bägge ändar håller sitt masketal 200 stycken.
När nu en så märkelig minskning af maskor infaller merendels i hwarje
slinga, hwilka annars böra formera en barmning eller skunk i hwilken
fisken eller sillen under dragningen bör stadna, så följer
owedersäjeligen, at noten eller sillewaden aldrig kan få annan
ställning i wattnet än at hon måste gå såsom en wägg eller brädskrank,
och at telnarne dymedelst hopdrages, då sillen så wäl som annan fisk
går öfwer.
Således är det högst angelägit at eij förminska maskorna, så wida
barmning eller skunk i dylik fiskeredskap skall kunna erhållas; men at
ännu giöra denna inrättning mera drägtig, wore efter min tanka
rådeligast at emellan de 5 eftersta slingor, som mitt på böra wara
öpna, så at de i stället för 5 utgiöra 10 st, skiuta en kihl. Hwad
härmed winnes är lätt at finna, ty derigenom formeras ett större diup
och genom maskornas ökning och minskning ett större skunk, just på det
stället där sillen under örningen kommer at stadna, och där hon under
hela dragningen skall hafwa sin samlingsplats. När sillen under
örningen blifwer stött wid det tiärade garnet, händer altid at en stor
dehl falla förvirrade til bottn, och där blifwa döda liggandes, men om
skunken wore större, måste ofehlbart en större mängd däri rymmas och
eij så mycken sill wid detta fallet gå til spillo.
Härförutan händer ofta at man är nödsakad öra wid sådan strand där
noten eller sillewaden, som med stenteln städse bör följa botn, eij
kan flarna då sillen gemenligen går öfwer; til hwilkets förekommande
fiskarena genom roning och pulsning söka förmå henne til botn, som
dock eij så lätteligen låter sig giöra, och hwarföre jag äfwen håller
detta sättet wara bättre. Finnandes til denna förändring eij upgå
öfwer 25 marker hamp häklad, såsom en ringa kostnad emot den nytta
deraf kan flyta. En sådan slinga bör man börja at binda mitt på 200
maskor, och så proportionaliter minska henne til en maska i hwar ända,
tils hon hunnit den längd som dese 5 slingor i bredd utgiöra, då de
äro sträckte.
Än ett skiähl hwarföre en not eller wad, som öfwer alt äger lika diup
eij kan waka så diupt mitt på, som på armarna, eller wara så fiskejäf
såsom den, hwilken i hugget är diupare är det, at wattntyngden
oemotsägeligen trycker mera i hugget än på armarna, så mycket mera som
maskorna där äro finare, och hwarföre hon eij kan formera ett så
tilräckeligit diup som wederbör, då tilökning af diupare garn i hugget
saknas. Häremot torde wäl inwändas at ju diupare garn, ju mera
resistance af wattntyngden i hugget, men när flarn och sten äro
proportionerade efter garnets diup och des groflek, det en fiskare bör
förstå, betages wattnets kraft i den dehlen.
§2
Om Backefisket i Nordsiön
Det så kallade storfisket med backar föröfwas wäl öfwer hela
Bohuslänska skiärgården, dock med mer och mindre drift.
J Morlanda skiärgården hafwa inwånarena på Mollsund, Kiäringöen,
Hälwikstrand, Råön, Stocken, Gullholmen, Ellös, Rågårdswik, Grönsund
och Fiskebäckskihls fiskeläger enkannerligen winlagt sig härom, af
hwilka större dehlen äro försedde med tienliga fiskeskutor, med
hwilka, så wäl som deras storbåtar, de egendteligen under danska
wallen idka sin handtering. J anseende til sättet kan det efter mitt
begrep wäl eij förbättras, om eij deras så kallade känsor, i hwilka
kroken är häftad, och den der är wid sielfwa linan eller refwen fäst,
borde förwaras med cantillietråd, at de eij kunna bitas af.
Fiskarena hålla wäl före, at så snart en långa slukat ett sådant angn,
och slitit af känsan skall hon eij återwända förän hon å nyo upsöker
ett annat, och så gradatim, tils hon ändteligen warder fångad, det de
förmena sig bestyrka därmed, at uti en och samma långa ofta kunnat
finnas 2, 3 a 4 krokar afbitna.
Men sådant låter något paradoxt, ty ofehlbart måste hon under och
efter arbetet innan hon hunnit afklippa en 10 a 12 garnakiänsa,
widkännas någon sweda där kroken häftat, hwarföre hon eij så hastigt
kan sluka; utom des är bekant, at så snart långan mer eller mindre
blifwer skadad i tarmen, så at hon blifwer sprängd, som fiskarena
kalla, börjar hon at flyta och följer gemenligen strömen åt alt längre
och längre från botn, tils hon ändteligen når wattnbrynan, sådane
fiskar både af långor och torsk har jag under mitt wistande i
Bohuslänska skiärgården om somrarne 1767 och 1768 funnit flera, dels
aldeles döde, dels halfdöde. En gång träffade jag en sådan, som wid
mitt annalkande sökte skygd wid en stor sten med hufwudet neder til
bottn och sierten upp åt;
Lifskrafterna kunde eij länge hindra naturens ordning med denna sårade
fisken, utan började hufwudet småningom lätta sig upp i watnbrynan, då
hon åter tog diupet in, och flere gånger på detta sätt mattade sig
tils jag med en wanlig fiskekäx skilde henne från sitt naturliga
hemwist; i denna långa fant jag 2:ne krokar, den ena i sielfwa swalget
och kunde eij så särdeles förmärkas denna wara magrare än andra. Alla
dylika komma ganska sällan tll någon nytta, hwllket genom
öfwerspinning af cantillietråd lätt kan botas.
I Holland skall efter berättelse brukas mässingstråd emellan kroken
och flarnet, men han må glödgas huru wäl han wi1, så är han ändock eij
pålitelig, ty det har händt, at sådane krokar äfwen funnits i långor
här under danska wallen. Utom dess skulle de eij med den beqwämlighet
å deras backetråg kunna nyttias, hwarest krokarne böra ligga i en
särskildt ordning; således måste öfwerspinning af cantillietråd blifwa
det säkraste och torde ett medel härvid ännu böra i akt tagas.
Man wet at så snart nytt tåg otiärat kommer i wattnet blifwer det
hårdt, som härörer efter min tanka deraf, at hampen i wattnet mera
swäller och giäser, men i anseende til twinningen eij kan få swälla
ut, och derföre hårdnar och knorras;
men at förekomma en sådan hampens egenskap, blef jag tilfälligtwis af
en holländsk coopvardie capitain förständigad at om man lägger hampen
i små dockor och lakar dem med skarp lut hwilka sedermera i warmt
wattn uttwättas samt uphänges upsnodda i ett warmt rum eller i sohlen
at torka, och hwilka åter wridas tilsammans hårdt och wäl bultas med
en trädklubba mot en stock, låts tågorna sig klyfwa, så at deraf kan
spinnas finare garn, hwilket blifwer långt starkare och segare, som
wattnet sedermer eij hårdnar,
detta har jag försökt til min insiö fiskeredskap och funnit dess
riktighet, och sådant garn til kiänsor waxat och öfwerspunnit håller
jag före wara det säkraste wid storbackar, äfwen för dem som dörja
långor och annan storfisk, såsom wid fiskelägren Grafwarna, Smögen och
Fisketången med flera hwilka eij hafwa storbackar.
§3
At förskaffa sig angn til desse storbackar bruka fiskarena dels
koljebackar,
dels en mindre not den de kalla makrillnot hwarmed fångas makrill,
gråsik, småtorsk, skäddor eller flundror medmera; dels små notar,
skiäddegarn och kusetjnor och beror det hufwudsakligaste derpå, at de
kunna sortera sig med sådan i brist hwaraf de flere gånger eij kunna
begifwa sig til siös, hwilket at uphielpa jag tycker wara högst
angelägit.
Deras så kallade koljebackar kunna wäl förändras och förbättras at
bruka i öppna siön, men ett widtagit bruk hos en allmänhet låter eij
häfwa sig utan öfwerflödig och åsyna öfwertygelse, deras sätt är och
nog behändigt på dessa backar, ty de läggas så redigt under angningen
at om och båten som gemenligen ros af 2 personer har sin starka gång
skall ändock eij något blifwa traslat, hwilket eij så lätteligen utan
särskildt öfning låter sig giöra, om denna fiskeredskapen på
annat sätt skulle blifwa stäld.
Jag har wäl under mitt wistande i Bohuslänska skiärgården äfwen
inrättat koljebackar til 200 st: krok efter det sätt jag nyttiar i
färska wattn, dock en miniature och med dertil lämpelig krok, dem jag
kastadt länk om länk med fiskarena och städse kunnat räkna så mycket
efter 100 som de efter 2-300, men at nyttia den redskapen i öppen siö
i storm och swall lät sig ei; så lätt giöra, efter jag eij hade några
backetråg dertil inrättade utan brukade fiskarenas wanliga.
At dermed om wåhrtiden fånga små torsk och kasta dem öfwer stengrund
och bergskiär, där deras wanlige koljebackar eij kunna nyttias, som
följer bottn åt, har jag funnit bästa interesset, och hwarmed
fiskarenas barn och pigor som annars dageligen sitta med en dörj eller
snöre med mera fördehl kunna sysselsättas. Med samma inrättning af små
backar fast med någon förändring af förhållen för hwarje tafs, och
andre backetråg tiltror jag mig med lika färdighet som de, kunna
kasta i öpna siön.
§4
Ibland alla sorter angn som till detta storfiske nyttias, är wäl intet
som öfwerträffar makrill, hwilken efter des storlek klyfwes i halfwor
eller fierdedehlar, då ryggbenet uttages.
Denna fisksort fångas antingen på snöre eller dörj, eller med en wad
emellan 30 a 40 famnar på hwarje arm eller något deröfwer, til
hwilkens bearbetande fordras till det minsta 6 a 7 man, såwida den
snällhet skall kunna observeras som härvid reqvireras, ty denna fisken
är den snällaste och warsammaste i wattnet, så at wid klart wäder
låter han sig skräma af en enda molnfläck som öfwerskyggar sohlen, och
efter honom kastar men eij not eller wad förr än han wisar sig i
wattnbrynan. En not stäld til makrildrägt får eij nalkas bottn på
diupare wattn än notens diup innefattar från watnhorizonten. Des
ordinaire gång är i branten på 2, 3, 4, 5 a 6 famnar, ja mera.
Åhr 1768 om wintern, lät jag på Fiskebäckskihls fiskeläger i Morlanda
sochn arbeta upp ett halft skeppund hamp til twenne notar med sina
tåg, den ena efter wanligit sätt i Södermanland at bruka såsom ronot,
och den andra til landnot i färska wattn; til bägge dese lät jag
häckla hampen och spinna honom så grann enfängd som han til detta
behof kunde tiena.
Jag lät och binda något gröfre mask än annars är brukeligit dels
derför at eij redskapen skulle blifwa för tung, hwarken i wattnet
eller under transporten siöarne emellan, dels at derigenom obtinera
större diup, så at hwarje slinga hålt circa 26 bohl i alnen, då 2:ne
sådane slingor, som fördes långs efter telnarne utgiorde 10 tiog och
formerade ett diup efter mitt boningssätt 7/4 aln not, på 1 aln telnar
til något öfwer 4 famnar.
Denna redskap så wäl som en särskildt inrättning af långref, nyttiade
jag några weckor emot ansenlig fångst hos wälborne herr Daniel Bildt
på Morlanda herregård, tils jag straxt efter pingst besökte de öfrige
siöarne på Orust men i anseende til begiärligheten på nordsiöfisken
want eij särdeles härmed, emedan jag i Uddewalla måste sälja min
grofwa fisk för 2, 3 a 4 öre silfwermynt marken, hwilket jämte en
difficil transport under sommarhetan eij kunde stoppa min möda;
emedlertid wiste mig folket i orten som under denna rörelsen mig
betiente flere stimar makril i en infiord emellan Uddewalla och Orust
och när jag granskat möjligheten at härvid kunna nyttia min landnot
begaf jag mig kort derefter at bedrifwa denna handteringen, då lyckan
i första drättet tildelte mig något öfwer 500 st. stundom mer och
stundom mindre.
Det största drätte jag med denna not om 25 famnar på hwarje arm giorde
war något öfwer 1800 st. wid en holme Skorstensholmen kallad. Ryktet
om detta fisket bragte en dehl af strandsittiarena wid fiskelägren,
som öfwer 2 mihl derifran woro belägne at äfwen draga sina stora
makrillwadar dit upp, med hwilka de wäl stundom kunde träffa, men för
redskapens och båtarnas swårighet, kastade de flere gånger och med
mera möda förgäfwes.
Emedlertid sorterade de nästgränsande sig äfwen med mindre
makrillwadar, så at i stället för 2:ne stycken, som åt den dehlen af
Orust funnes, kunde man åhret derpå räkna öfwer 24 stycken.
Ehrur ostridigt det är, at tiärad not är mera durabel för röta, wille
jag dock eij för tyngdens skull hafwa mina notar sådane, utan heldre
genom en ordentelig torkning söka bewara dem.
När således min landnot genom ständigt bruk blef upmiukad så at garnet
blef lent, kunde tillfälligtwis hända, at jag kastade på diupare wattn
än han kunde bottna och at makrillstimmen som nalkades noten började
sticka diupare men likwäl garnade sig till 3, 4, 5, 6 a 7 tiog i
sänder, hwarefter jag eij war så sparsam at kasta på diupt wattn
endast jag wid fiskens annalkande til noten hade stenar til hands at
dermed bringa honom til färmare anlopp på noten, och härigenom hände,
at då denna fisk emot hösten begaf sig til siös, då han håller diupet
de ordinaire sunden igenom likwäl i wattnbrynen, kunde jag lika fult
bruka min lättare redskap, som sällan kastades forgäfwes, ehuru han
den tiden på åhret eij går i så stora flockar. Detta bragte mig på
andra tankar om makrilfångsten, som jag likwäl ännu eij hunnit
försöka, men hwars probabilite af följande ....ligen kan intagas.
Bewis at denna fisk låter fånga sig genom garning felar eij, således
fordras endast at upfinna en sådan redskap som med minsta kostnaden
passar till ändamåhlet, och behändigast til en så snäll fisks fångande
kan nyttias och tillika bära frukt.
Till ett ordinairt makrilgarn at bruka för stimmakril, upgår circa 2
skålpund god hör eller ljn ohäkladt som häckladt spinnes och twinnas
til fin tråd, hwilken genom stark lakning och bykning giöres len och
miuk, hwaraf slingan bindes 10 tiog öfwer en kafle som i 1/4 aln til
det högsta utgiör 6 bohl eller warf och i en hel aln 24 dito, hwilken
sedan han blifwit frambunden 52½ famn, samt sedermera nätt och wäl
sträckt på det sättet at hon til en famns höjd från marken warder wäl
wåt utsträckt på en slät plan, och sedermera genom styltor af bräder
understödd, då emellan hwar stylta wid 4 famnars distance lägges en
liten stock eller wedkubb eller ett bräde med proportionerad tyngd til
circa 1½ skålpund.
Hwarigenom hwarje knut under torkningen blifwer hoppräsad och
följakteligen garnet starkare och mera fiskejäft. Sedan det således
blifwit torkat ganska wäl, har det wist i längden ökat öfwer 2 famnar,
som endast sker under torkningen, ty om det och hängde där wått i 2
dagar, skall näppeligen märkas knutarnes mera hopdragning icke heller
at slingan skall blifwa längre, härefter bindes hon i bägge staderna 4
maskor wid hwart h... med gröfre twinnat garn af hamp öfwer samma
kafle, äfwen wid ändarne at derigenom bewara det finare garnet för
stenarnes och flarnens nötning.
Telnarna härtil äro de tienligaste af storbackelinor, dem bohusländska
fiskarena casserat, af orsak at genom deras proportionerade hårdhet,
garnet wid utläggnlngen eij så lätteligen traslas, icke heller af
wattnet knorras; wid boningen observeras det förr omnämde
boningssättet om 7/4 aln not på 1 aln telnar, då längden häraf skall
blifwa emellan 31 och 32 famnar, längre behöfwes det eij.
Til flår brukas mogen furubark och til sänken ringar af bly, eller
aflånga sandpåsar. Med en sådan redskap tror jag i stöd af mitt förra
försök med landnoten mig lätteligen kunna obtinera en mera fördelaktig
fiskebragd i ämnet, ty denna kan med beqwämlighet brukas af 2:ne
personer och en liten känningsbåt, med hwilken endast sillen upsöken
genom dörj under sillefångsten, hwarigenom folkbesparing winnes, äfwen
långt mindre kostnad än at til en ordinair makrilwad som
strandsittiarena bruka anwända 12, 14 a 16 skålpund hamp.
Ett sådant garn kan man föra med sig utan någon incommodite på alla
sina siöresor och det slipper man äfwen at släpa i stenar eller på
landet, ty när det giordt sin tienst wid hwarje kast, hämtar jag det
åter in i fahrkosten, hwarigenom det är lika redigt til nytt drätte,
sedan det är urgarnat; men at giöra det ännu mera durabelt, är
rådeligit at bruka den i Östersiö skiärgården wanliga lätten eller
färgen, som tillika hindrar at fisken eij så lätteligen skyr för
garnet i wattnet.
Det torde wäl tyckas, at jag härutinnan warit nog rik på förslag, dels
för at utan fullständig experience giöra så säkra slutsatser om
fångsten dels at upgifwa hwad som åtgår til redskapen, men i den förra
dehlen kan jag trygga mig wid mina försöker med min landnot 1768 under
makrilfångsten, och i den senare, skall jag eij heller fehla enär jag
jämförer hwad som upgådt til min nyare pulsnot beskrefwen i 9§ om
insjöfisket, som war af lika sort garn, men grannare mask det yttra.
Sättet at kasta ett sådant nät, lärer förfarenheten, at det hälst
formerar en semicirculus eller halfmåne a det ställe dit makrilen
tenderar sitt lopp under stimmandet.
Denna fisk nyttias så wäl färsk som salt til storfisket, och hwartil
all den upgår som backefiskarena kunna öfwerkomma, eij at förtiga des
godhet när han wid slutet af augusti och septembris månader fångas och
rätt blifwer saltad til spiken utom flere sätt. Den öfriga fiskesorten
till angn fångas til en dehl med dörj hwartil jag på försök åhr 1768
om wintern utlämnade 12 st: finare krok jag förfärdigat af framledne
herr inspektor Prises sort, dem de gofwo godt loford; och resten med
förr omrörde fiskebragder.
§5
Hummer och ostronfångsten tror jag eij kan förbättras, men om det norr
i skärgården brukeliga sättet at förwara hummer lefwandes i sumpar,
hwarigenom han blifwer mera tom och mager, på något sätt hindrades,
wore önskeligit, eller och, ett mig äfwen obekant sätt at under
stierten borttaga wisa fähn blefwe mera landtkunnigt, kunde han eij
tära sig sielf; at hålla honom i tiuder på tångbottn är det bästa.
§6
At fånga räkor, såsom oungängelig angn för dörjemakril, äfwen bäst för
småtorsk och wittling, brukas i gemen en håf, som nedantil är twär,
med hwilken man släpar öfwer tången utåt bottn och som i wackert wäder
ger något igen, men wore til försökande, om eij de på samma sätt i
Nordsiön kunde erhållas som i Östersiön, med färskt granris lagt på
sandbottn, dit de gerna ställt sig, och sedan man sakta lättat busken
från bottn, rister honom öfwer en grann håf, det jag i Östersiön
funnit wara långt bättre än wanlige räknotar.