Insänt av Helge Svensson

I bland gömmorna på hembygdsgården hittades nyligen en ”Uppsats för proseminariet i geografi vid Göteborgs Universitets geografiska instution” från 1962 av Wilner Hasselmo.

Uppsatsen handlar om något så välkänt som Hönökakan och omfattar inte mindre än 27 A4 sidor. Det är verkligen en noggrann genomgång av Hönökakans historia fram till 1962. Den handlar i huvudsak om den hantverks- och den fabriksmässiga tillverkningen, transport-frågan, försäljningen och behovet av och förutsättningar för industriell utveckling.

Det börjar med en beskrivning av hur Hönökakan våren 1923 uppstod och utvecklades ur en allmän brödtyp och hade samma ursprung som knäckebrödet. Författaren menar också att vår speciella bakugn med över- och undervärme var bränslebesparande.

Det var fiskaren Albert Eliasson som startade Hönö Hembageri. Han tålde inte tjärlukten till sjöss utan fick se sig om efter annan sysselsättning. Första året bakades det i köket och därefter i en liten byggnad på tomten till deras hem. Redan vid midnatt började Albert elda i bakugnen och sista baket för dagen var färdigt vid fyratiden. Att man började så tidigt berodde på att ”stadsbaket ” skulle vara färdigt när första båten skulle gå in till Göteborg.

Brödet packades i trälådor. En sådan finns bevarad på hembygdsgården. 60-70 kg mjöl förbrukades per dag. Det var den mjuka Hönökakan, som lanserades av Albert och hustrun Jenny, som på allvar slog igenom.

Ett annat tidigt namn är ”Åkes Hönökaka”. Namnet kan härledas från Åkes hembageri som startade på Hönö 1934. Samma firma flyttade rörelsen till Torslanda 1964. Denna firmas tillverkning hade nu lämnat hantverksstadiet.

Sedan följer en beskrivning av den industriella tillverkningen. Transportfrågan och försäljningen har också getts stort utrymme i denna vetenskapliga uppsats där också ingår många diagram, ritningar och kartor för att förtydliga textinnehållet.