Reportage från vår studieresa till Visingsö den 19 juni 2004

(Klicka på bilderna för att se dem i större storlek)

Tidig morgon lördagen 19 juni samlades trettiofyra förväntansfulla släktforskare vid färjeläget på Pinan för att ta 06.50-färjan till Lilla Varholmen. Där väntade en buss på oss och vi styrde kosan mot Jönköping. Längst ut i väster är naturen underbar Under vägen tog vi upp vår guide, Berit Johansson, som mötte upp i sin medeltida kvinnodräkt. Berit är auktoriserad Arn-gudie, något som hon verkligen bevisade under resans gång.

Vid tiotiden kom resans första avbrott, då vi stannade vid serveringen Gyllene Uttern utanför Gränna och för kaffe och smörgås. Färjan till resans slutmål, Visingsö, hade förbokats till kl 11.10 och under väntetiden i färjekön förrättades dragning på det lotteri, som snabbt såldes slut ombord på bussen. Lyckliga vinnare blev bland andra sekreteraren och kassören.

Den lilla och trånga färjan ut till Visingsö hette Christina Brahe, ett mycket passande namn med tanke på Braheättens dominerande ställning på ön under stormaktstiden. Färjeturen tog ungefär dubbelt så lång tid som mellan Hönö och Lilla Varholmen, men det innebar ju att det fanns fina möjligheter att ta en ordentlig titt på omgivningarna, så mycket det nu gick i förhållande till vädret. Större delen av dagen dominerades nämligen av ett mer eller mindre ihållande regnande. Vättern låg emellertid lugn och vid resans slut anlöpte vi Visingsö vid en av Sveriges äldsta hamnar, anlagd 1642 och fortfarande i bruk.

Första anhalten på den historiskt intressanta ön blev Brahekyrkan: Den har givetvis fått sitt namn efter ätten Brahe men är äldre på ön än Braheätten. Dess ursprung är en kyrka som byggdes redan på 1100-talet och hette Ströja kyrka. Greve Magnus Brahe började bygga om Ströja kyrka och ombyggnaden slutfördes av Per Brahe d. y. Brahekyrkan invigdes 1636. I kyrkan finns Braheättens imponerande gravkor. Där vilar bland andra Per Brahes hustru och deras fyra barn. Kyrkan är fylld av målningar och skulpturer, bland annat en av den heliga Birgitta, och är mycket imponerande. I kyrkan fick vi en intressant genomgång av dess historia av en mycket kunnig lokal guide.

Efter besöket i kyrkan var det så dags för en rundtur med bussen på öns norra del. Bland annat besåg vi den bekanta ekskogen, planterad för flottans behov med början på 1830-talet. När vi därefter återvände till färjeläget var det för att äta den förbeställda lunchen på Restaurang Solbacken. Alldeles i närheten av restaurangen låg resterna av Visingsborgs slott. Per Brahe d. ä. påbörjade bygget av slottet på 1560-talet och det förstördes vid en brand jultiden 1718. Då hade det en tid varit interneringsplats för ryska krigsfångar och det antas att det var dessa som antände slottet.

Vid tvåtiden lämnade vi Restaurang Solbacken och styrde kosan mot borgen Näs, allra längst söderut på Visingsö. Borgen finns nämnd åtskilliga gången i Arnböckerna. Väl framme vid Näs var det en tapperl.jpg - 4693 Bytes samling släktforskare som i hällande regn kunde ta en snabbtitt på ruinerna och lyssna på en kort genomgång av borgens historia av en riddare i full rustning. Väl tillbaka i bussen beskrev vår egen Arn sin rustning och sitt svärd, som vi till och med fick tillfälle att känna tyngden av lite senare. Borgen började sannolikt byggas på 1100-talet under kung Sverker d. ä. och var troligen en representationsbyggnad med avsikt att imponera på allmogen och markera kungamaktens överhöghet. Den byggdes upp kring ett fyrkantigt torn och detta kompletterades senare av ett flankerande rundtorn. Borgen brann 1318 och började förlora sin strategiska betydelse efter det att centrum för kungamakten flyttades till det nyanlagda Stockholm. Under århundradena har erosionen av sjöstranden gjort att stora delar av den gamla borgen har rasat ner i Vättern.

Efter paus för kaffe och ostkaka satte bussen därefter kurs mot färjeläget och 17.30 avgick färjan tillbaka till Gränna. Regnet och diset var denna gång så tätt att det var alldeles omöjligt att se ruinerna av slottet Brahehus på krönet ovanför Gränna. Denna plats passerar man inte utan att köpa polkagrisar och vi stannade vid ett av de många företag som tillverkar sådana, Polkapojkarna. Där fick vi en noggrann genomgång av hur det går till att göra polkagrisar och många tog tillfället i akt att handla i godisbutiken. När vi lämnat Polkapojkarna körde bussen i långsam takt genom det idylliska Gränna och vår guide berättade om platsens historia.

 

Vi lämnade Berit Johansson på samma plats där vi hämtat upp henne på morgonen efter det att hon avtackats med ord, applåder och en rökt vätternröding. Hon var verkligen värd all uppskattning efter att ha väglett oss på ett alldeles utmärkt sätt under resan. Särskilt intressant för alla oss som läst historien om Arn var det att hon interfolierade sin berättelse med många väl valda citat ur Arnböckerna.

Fram mot kvällningen var det en samling mycket nöjda släktforskare som var tillbaka på våra öar. Jag vågar nog påstå att alla tyckta att dagen hade varit mycket lyckad. Detta var föreningens tredje resa i Arns tecken. För styrelsen blir det nu en angenäm uppgift att fundera på en resa för nästa år. Slutligen vill jag tacka alla som på något sätt medverkat i planeringen av resan, ingen nämnd och ingen glömd. Allt fungerade verkligen perfekt!

Sture Olofsson, författande ordförande
Agneta Zachariasson, Bengt Knutsson och Hans Taremark, foto


Alla bilder

a
b
c
d
e
f
j
k
l
m
n
01/11 
start stop bwd fwd